Lagstöd för bråkig tonåring?

Hej!

Sedan några år så är jag bonusförälder åt tre barn, varav en precis blivit tonåring. I början var det stökigt, blev sedan lite bättre, men har nu helt spårat ur. Grannarna har varit och ringt på flera gånger, och det verkar inte bli bättre utan snarare värre; hon sparkar, slåss och skriker, använder de mest horribla tillmälen, och hotade mig senast igår med en sax. Hon rycker och sliter även i sin yngre syskon (som jag har en bra relation med) så att de skriker av smärta och obehag, när jag försöker natta dem eller trösta om de slagit sig. Kan iförsig förstå om hon känner sig utanför, men den här nivån känns inte rimlig.

Mamman har sagt till sin dotter att hon ska "göra som jag säger" (stf förälder) när hon inte är hemma, men vilken lagstiftning kan jag stödja mig på, om någon? Jag vet att jag inte har någon skyldighet att ta emot sparkar och slag från en 13-åring, så jag tänker mig att rent formellt kan jag ringa polisen, men det känns ju inte bra. Känner dock att jag är lite vid vägs ände, men vill inte låta en 13-åring bestämma och jag ska få träffa hennes mamma och hennes yngre syskon.

Pappan är helt ovillig att diskutera detta.

Vi är alla skrivna på samma adress.

Orolig bonusförälder
2017-12-13 15:48

Hej!

Situationen som ni befinner er i låter ju som orimlig. Hot och våld är aldrig acceptabelt. Även om bråk uppstår mellan barn och vuxen, eller mellan syskon i de allra flesta familjer så får det aldrig gå över gränser där någon blir alvarligt kränkt eller allvarligt skadad.

Du säger att flickan är 13 år och har antagligen kommit i puberteten. Det är inte ovanligt att både flickor och pojkar då blir mer eller mindre stökiga och att man som vuxen kan komma att ha några besvärliga år med sina barn. Men som sagt allt har sina gränser och dem har med råge överskridits om den unge hotar med saxar eller andra tillhyggen. Om man som vuxen inte kan hantera situationen och risk finns för att någon kan komma till allvarlig skada så får man ringa polis. Något lagstöd finns inte för detta utan det är för att man befinner sig i nöd.

Vi tycker att du skall samtala med både flickans mamma och pappa kring hur ni bäst kan tackla de problem som du beskriver. Föräldrarna kan också kontakta socialtjänsten om de ser behov av råd, stöd och hjälp. Du har alltid möjlighet att göra en orosanmälan till socialtjänsten.

Vänligen

Soctanterna