Styvförälder Rättigheter

Hej!

Vi förstår att du har ett starkt engagemang för din mans son men att pojkens mamma inte vill samarbeta kring pojken.
Vi tror att det är ganska vanlig att den här situationen inträffar när nya familjekonstellationer bildas och att det inte bara är dom vuxna som känslomässigt knyts till varandra utan också till respektives barn.

Styvförälder har inga juridiska rättigheter alls mot barnet. Deras möjligheter till insyn i barnens liv, finns endast genom den biologiska föräldern som de sammanlever med.

Lämnar båda föräldrarna (om de båda är vårdnadshavare) samtycke kan förskolepersonal/skolpersonal, sjukvårdspersonal osv. prata med styvföräldern öppet utan hinder av sekretesslagen. Annars är detta inte möjligt och sekretessen gäller formellt sätt mot styvföräldern.
Den enda möjligheten är då att den biologiska föräldern (om den också är vårdnadshavare) överför informationen till sin partner.

Samma begränsning finns även mot en förälder som inte är vårdnadshavare.

Lagstiftningen finns i föräldrabalken.

Vänligen

Soctanterna

fad gött att höra, min styvmorsa tror hon kan bestämma allt över mig, hon är en riktig jävla bitch. ska berätta till henne nästa gång när hon kommer och skriker på mig att hon inte har några rättigheter, hahah.

Hej!

Det är inte lätt att ha en ny familj, som man själv inte har valt. Det blir som en ny familj att lära känna och leva tillsammans med och det krävs mycket anpassning och god vilja.

Det är viktigt att din pappa och du pratar om hur du har det tillsammans med hans nya sambo. Din pappa behöver förstå hur du känner. Skulle du kunna prata med din pappa om hur du tycker att din styvmamma behandlar dig. Om han inte lyssnar på dig så kan du kanske få hjälp att prata med honom. Kanske din mamma, ett syskon, någon bekant till familjen eller kuratorn på skolan? Det kan vara skönt med ett stöd i ett viktigt samtal.

Vänligen

Soctanterna

Man saknar rättigheter som bonusförälder men har ändå skyldigheter... Som att till exempel försörja sina bonusbarn och betala förskola och fritids. Varför är det så?

Hej.

Om vi förstår det rätt så är du sambo eller gift med en person som har barn sedan tidigare. Du undrar varför du har skyldighet att betala förskola och fritids för dina bonusbarn.

Det är den som är vårdnadshavare för barnet som har föräldraansvaret vilket innebär att han/hon även har det ekonomiska ansvaret för barnet/barnen. Då du inte är vårdnadshavare så har du inga ekonomiska skyldigheter mot dina bonusbarn.

Ni måste själva komma överens om hur ni ska hantera er ekonomi.

Om ni har svårt att hitta en gemensam lösning så kan man få vägledning genom budget- och hyresrådgivningen i Malmö, som nås via kommunens växel: 040 34 10 00.

Man kan även kontakta Familjerådgivningen i Malmö tel 040-344555 vardagar kl 11.00-12.00.

Vänligen.

Soctanterna.

Hej
Jag är gift med en man som har två barn. Jag har funnits i deras liv i 5 år. När jag valde att leva mitt liv med honom anser jag att jag också valde att leva med hans barn, att vara familj med dem alla tre.

Inför detta förberedde jag mig kännslomässigt och mentalt. Jag ansåg att jag skulle komma att bli en del av deras liv hur det än skulle bli. Det viktigaste för mig var att vår relation skulle vara på deras villkor, utan att för den skull ignorera mig sjäv.

Jag har nu en mycket god relation med båda barnen särskilt med flickan. Problemet jag har är att många inte tror att man inte kan älska sina styvbarn så mycket som jag gör. Vidare är det en vårdnadstvist mellan min man och barnens mamma. Mamman har också en ny relation, som varat lika länge som min om min mans. Mamman anklagar mig för att ha en "osund" relation till barnen, särskilt flickan. Mammans man engagerar sig också mycket i barnen men när jag gör det "försöker jag vara mamma". Mamman kritiserar öppet min och dotterns relation, inför henne. Flickan trivs med mig och försvarar mig inför mamman.

Min fråga är: är det dåligt att vara engagerad och älskad av sina styvbarn? Gör jag fel när jag bryr mig och finns där?
/ L

Hej.

Att leva i nya familjekonstellationer kan vara svårt både för barn och vuxna. För barnens skull tror vi det är viktigt att man är klar och tydlig i vilka roller de vuxna har och att man inte försöker vara förälder, man är en bra vuxen. Vi tror att det är positivt för barnen när man som vuxen har ett sunt engagemang och känslor även för sina ”styvbarn”.

Vi kan förstå att barnens mamma kan känna sig orolig över att du har en bättre relation med hennes dotter än vad hon har. Det är viktigt att ni som vuxna försöker prata med varandra och hitta en lösning så att barnen inte behöver ta ställning för eller emot någon av er.

Du frågar om det är dåligt att vara engagerad och älskad av sina styvbarn. Om man har ett sunt förhållande till sina styvbarn och deras respektive föräldrar så kan vi inte se annat än att det är positivt för barnen med engagemang och kärlek.

Vänligen. Soctanterna.

Min sambo har en son på 13 år, och vi ska snart ha ett gemensamt barn. Han har ensam vårdnad om sin son och mamman till sonen har aldrig varit med i bilden, och bor dessutom på andra sidan jorden. Jag undrar ifall jag på något sätt också kan bli vårdnadshavare, då jag är delaktig i hela pojkens liv. Måste jag adoptera honom, och gifta mig med min sambo? Min sambo kommer att bli tvungen att arbeta utomlands under långa perioder, och då ska jag ha ansvaret för hans son och vårt gemensamma barn. Undrar också om det kan uppstå något problem då jag inte är registrerad som vårdnadshavare?

Hej!

Om det behöver beslutas saker kring pojken kan det naturligtvis bli problem om han inte har någon vårdnadshavare närvarande.

Som styvförälder kan man inte bli vårdnadshavare om barnet har sin ena förälder som vårdnadshavare. I detta fall är enda möjligheten att adoptera pojken och då måste Ni vara gifta med varandra.

Om pappan är borta långa tider och barnet inte har någon vårdnadshavare närvarande låter det som det bästa alternativet.

För en adoption måste Du ansöka om detta i Tingsrätten som sedan lämnar över ärendet till familjerättsbyrån för utredning och bedömning.

Det bästa är att ha pojkens biologiska mammas medgivande att Du får adoptera pojken, men det är inte helt nödvändigt, utan en adoption kan vara möjlig i alla fall utifrån pojkens bästa.

Vänligen.

Soctanterna

Hej
Jag är 14 år och mina föräldrar har varit skillda sen jag var 6 år. Jag har en helsyster som bara var två år när de skilde sig och vi fick direkt bo v v. Jag blev då hennes ända fasta punkt.

När jag var 8 år så fick både mamma och pappa en ny partner. Med min nya styvpappa trivdes både jag och min syster bra med men med min styvmamma mindre bra.
När jag var 10 år så fick jag reda på att jag skulle få en bror hos pappa men jag ville inte ha någon mer förändring i familjen. Men allt jag kunde göra var att axeptera detta. Två år senare fick jag två nya syskon. Ett hos mamma och ett hos pappa. Jag älskar dom alla lika mycket men det känns ibland som om min bror hos mamma hör mer ihop med mig.

I alla fall så får min styvmamma mig och min syster att inte se fram emot att komma till pappa. Hon är inte elak men hennes sätt att vara gör mig osäker. Hon ska alltid ha rätt om allt och man känner sig alltid i underläge när man diskuterar med henne, hon är som en bekant som man inte känner så väl och inte riktigt vågar säga vad man känner till. Hon har kort stubin och blir lätt sur och då slänger hon ur sig saker som gör en obekväm. Framför allt när hon bråkar med pappa. Typ som skitgubbe, ta dig i arslet, dra åt helvetet. (Det säger hon bara till pappa)
När jag kommer hem till pappa känns det som om jag går in i någons annans lägenhet, som om det inte är jag som bor där. Det är någon annans möbler och grejer. Inte ens mitt och min systers rum känns som vårt. Jag får den här kännslan som man brukar få när man är hemma hos någon att man inte riktigt vet vad man får göra.
Nu på senare tid så har jag upptäckt att det bara är i mitt och min systers rum som vi har våra egna grejer. De flesta har en egen tekopp i köksskåpet eller en filt i soffan som man betraktar som sin egen eller en ful ask som man gjort på träslöjden någon gång som nu står på öppnaspisen och som föräldern inte vill släppa ifrån sig. Inget av detta har vi hos pappa. Men det är tvärt om hos mamma.
Men jag vet att det är min styvmamma som får mig att inte vela komma till pappa. Men om jag inte gör det så får jag dåligt samvete för jag vet hur ledsna mina halvsyskon blir när jag plötsligt inte kommer en v.

Jag tycker att det är jätte jobbigt att vara borta från mina syskon hos pappa men jag trivs inte där. Samtidigt så bråkar min pappa och min styvmamma mycket och jag känner att mina syskon kommer ikläm ibland. Då tar jag automatiskt på mig storasysterrollen och tröstar. Jag vill inte att dom ska behöva vara lika ledsna över att föräldrar bråkar som jag var när jag var 5-6 år.

Jag tycker att min styvmamma har konstiga åsikter om allt möjligt och att hon uppfostrar mina syskon på ett konstigt sätt men jag vet att jag inte har något att säga i till om.

Nu det senaste åren har jag fått reda på att hon själv hade en klassisk ond styvmamma men är det en ursäkt till att hon agerar som hon gör.

Min fråga är: Hur ska jag stå ut med min styvmamma och känna mig bekvämare hos pappa?

P.S jag har redan berättat nästan allt det här för mamma men jag har sagt att hon inte får prata med pappa om det.

Hej!

Tack för ditt fina brev, du beskriver din situation på ett mycket berörande sätt. Det blir tydligt att boendet hos pappa inte fungerar bra. Du verkar ta ett mycket stort ansvar både för din och dina syskons välmående.

Det är bra att du har pratat med din mamma om hur du har det hos pappa så att du har någon vuxen att dela detta med.

Tror du att du kanske också kan prata med din pappa? Kanske är det så att din pappa har märkt att du inte känner dig så hemma hos honom och hans nya familj.

I Malmö Stad finns Plattform Malmö som vänder sig till ungdomar och deras familjer. Där finns en samtalsmottagning dit man kan komma själv eller tillsammans med sin familj. Om du pratar med dem kan du kanske få hjälp med att förklara för din pappa hur du känner inför att vara hos honom och hans nya familj. Ibland går det lättare om man tar hjälp av någon utanför familjen.

Plattform Malmö når du via mail: plattform@malmo.se eller telefon 040-340550

Hoppas att du fått svar på din fråga

Vänligen

Soctanter

Hej
Jag är sen en kort tid tillbaka sambo med en kvinna som har 2 barn.
Nu när vi diskuterar ekonomin kräver hon att jag skall stå för 50% av alla kostnader, barnen har en far som betalar underhåll.
Kan hon kräva detta ?
Vad är rimligt ang. hyra, el, vatten, bredband osv. ?
Vi bor i hennes hus

Hej!

Att flytta ihop och börja ett nytt liv tillsammans är inte alltid helt enkelt utan innebära ofta att man måste komma överens om nya sätt att hantera vardagssituationer.

Det är inte reglerat i lagstiftningen hur sambos ska dela upp hushållsutgifter mellan sig, detta är upp till er själva att själv bestämma. Om ni har svårt att finna en gemensam lösning så kan ni vända er till Budget- och hyresrådgivningen som ni når via kommunens växel: 040-34 10 00.

När det gäller specifika kostnader för barnen så som kläder, leksaker, fickpeng, dagis- och fritidspeng etc så är det inte självklart att du som styvförälder har ett betalningsansvar. Det är vårdnadshavaren till barnet som har föräldraansvaret, vilket även innebär det ekonomiska ansvaret gentemot barnet. Då du inte är vårdnadshavare så har du inga ekonomiska skyldigheter mot dina bonusbarn enligt lagen.

Vi hoppas du har fått svar på dina frågor!

Vänligen

Soctanterna

Hej varför svara ni fel om ekonomisk skydlighet för barn. Är man bonusförälder så har man försörningsplikt. Och dennes inkomst beräknas in för avfifter.

Hej!

Vi tror att vi förstår vad du menar. Att hushållets samlade inkomster räknas in t.ex. om man ansöker om t.ex. bostadsbidrag eller barnomsorgsavgift. Man kan säga att man på så sätt indirekt har någon slags försörjningsplikt och påverkas ekonomiskt som ”bonusförälder”.

Vänligen.

Soctanterna.