Hej,
Jag tar inte med min historia här men kortfattat så handlar det om en svår och utdragen vårdnastvist mellanstatlig och bortförande av mina barn under 1 1/2 år. Efter lång tid blev jag sjukskriven pga trakasserier flyttade jag runt i Sverige, med skyddad id. Kvarsittning vilket gjorde att när jag blev utförsäkrad (fast jag var långt ifrån frisk) gick till Soc. där jag då var adresserad. Jag fick inget bidrag hänvining till kvarskrivningsorten och ja naturligtvis hänvisae de till orten där jag bodde. Jag fick stora skulder, blev vräkt kontaktade åter soc. Men fick endast ett illa dolt hot att barnen ev skulleomhändertas eftersom det inte låg på deras lott att otdna bostad. Jag och mina barn fick bo hos mamman till en väninna samt i en kyrka. Nu är vi tillbaka på första orten. Jag är omgift. Barnen tonårringar. Min man går en lastbilsutbildning. Han får endast aktivitetsstöd. Jag blev utförsäkrad i Mars. Lider av svår värk i kroppen åtekommande inflammationer och infektioner, samt utmattningsdepession och PTSD. Jag fickskriftligt att sjukpenningen var beviljad Mars ut. De tog den den 6e Mars efter att en av deras företagsläkare gjort en personlighetsmedömning av mig. Mestadels skrivandes på sin mobil. Kan inte minas han tittade med någonsin i ögonen. Mn manhar varit arbetslös. Jobbat lite extra som gråvarbetare. Han har en son på 11 år som ofta är här. Vi har lånat pengar och fått av de välvilliga vänner och släktingar som haft möjlighet. Men nu är det stopp. Och mitt motrstånd att ta kontakt med socialen är extremt. I likhet med PTSDsymtom. Jag kan inte. Orkar inte. Har för ont, mår för dåligt. Nu är Point of no return. Med familjebidrag ochaktivitetsstöd får vi precis ihop till de viktigaste räkningarna. Men dey finns ingen mat. Och jag bara vägrar att gå till socialtjänsten. Det känns mer förnedrande änjag kan förklara. På allvar har jag funderat på att tigga. Så som en del icke infödda svenska gör. Jag gör et hellre. Härom natten låg jag och funderade övver vilket som var mest förnedrande. Att gå på försörjningsstöd eller prostituera sig. ar ännu inte kommit på svaret. Ja frågan vet jag väl kanske svaret på. Vi behöver mat. Barnen behöver. Men jag gör allt annat än söker försörjningsstöd.
Tara