Hej!
Vem har ansvar för att ge stöd till de som blir anmälda till socialkontoret?
Jag tänker främst på utredningar som automatiskt öppnas då ett barn t.ex. fantiserat om att våld förekommer i hemmet?
Dessa utredningar är otroligt integritetskränkande och stressande och kan leda till stora problem för en väl fungerande familj.
Det är många saker som kan göra att vårdnadshavare behöver stöd.
- Den initiala kontakten med socialkontoret upplevs som skrämmande och skamfull.
- Utredningsformuleringar som etablerar problem som inte finns, t.ex. ”utreda om barnet riskerar att må sämre om problemen fortsätter”
- Rädsla då det går upp för vårdnadshavare att utredare har bristande kunskaper i vetenskapsteori eller upplevs vara påverkade av sin bekräftelsebias. Att de inte förstår skillnaden mellan korrelation och kasualitet.
- Ilska och besvikelse gentemot skolpersonal som vårdnadshavare har investerat tid och känslor hos.
- Känslan att bli ifrågasatt när vårdnadshavarna gjort precis allt för sina barn.
- I princip påtvingade byten av (för)skola eftersom personalen skäms för att kommunicera med vårdnadshavarna.
- Känslan att inte kunna få upprättelse då skola vägrar kommunicera med en.
Det verkar finnas väldigt lite forskning kring den här viktiga frågan.
Men min hypotes är att om känslorna ovan förblir obekräftade eller obehandlade, finns stor risk att väl fungerade familjer drabbas av depression, kroniska sjukdomar, rädsla för att sätta gränser gentemot barnen eller rent av separationer.
Så frågan igen. Vem tar ansvar för att föräldrar får stöd vid obefogade orosanmälningar från personer med anmälningsplikt? Finns det en process för upptäcka vårdnadshavare som behöver stöd p.g.a. detta ingrepp i deras privatliv.
Hur gör ni?