Stöd vid felaktig orosanmälan från anmälningsskyldiga

Hej!

Vem har ansvar för att ge stöd till de som blir anmälda till socialkontoret?

Jag tänker främst på utredningar som automatiskt öppnas då ett barn t.ex. fantiserat om att våld förekommer i hemmet?

Dessa utredningar är otroligt integritetskränkande och stressande och kan leda till stora problem för en väl fungerande familj.

Det är många saker som kan göra att vårdnadshavare behöver stöd.

- Den initiala kontakten med socialkontoret upplevs som skrämmande och skamfull.
- Utredningsformuleringar som etablerar problem som inte finns, t.ex. ”utreda om barnet riskerar att må sämre om problemen fortsätter”
- Rädsla då det går upp för vårdnadshavare att utredare har bristande kunskaper i vetenskapsteori eller upplevs vara påverkade av sin bekräftelsebias. Att de inte förstår skillnaden mellan korrelation och kasualitet.
- Ilska och besvikelse gentemot skolpersonal som vårdnadshavare har investerat tid och känslor hos.
- Känslan att bli ifrågasatt när vårdnadshavarna gjort precis allt för sina barn.
- I princip påtvingade byten av (för)skola eftersom personalen skäms för att kommunicera med vårdnadshavarna.
- Känslan att inte kunna få upprättelse då skola vägrar kommunicera med en.

Det verkar finnas väldigt lite forskning kring den här viktiga frågan.

Men min hypotes är att om känslorna ovan förblir obekräftade eller obehandlade, finns stor risk att väl fungerade familjer drabbas av depression, kroniska sjukdomar, rädsla för att sätta gränser gentemot barnen eller rent av separationer.

Så frågan igen. Vem tar ansvar för att föräldrar får stöd vid obefogade orosanmälningar från personer med anmälningsplikt? Finns det en process för upptäcka vårdnadshavare som behöver stöd p.g.a. detta ingrepp i deras privatliv.

Hur gör ni?

Karl
2017-11-13 19:13

Hej!
Tack för dina frågor som vi ska försöka besvara så generellt vi kan.
Vi har förståelse för att en orosanmälan kan upplevas som integritetskränkande, ifrågasättande och att det kan innebära konsekvenser för hela familjen, där familjesystemet rubbas.

Anmälningsplikt vid oro/misstanke om att ett barn riskerar att fara illa har alla professionella som kommer i kontakt med barn, det för att inte något barn ska riskera att fara illa.

När orosanmälan handlar om misstanke om att det förekommit våld mot barn i hemmet ska anmälare inte informera vårdnadshavare utan vända sig till socialtjänsten för bedömning. Det med anledning av en eventuell vidare utredning. Vi kan förstå att det kan uppfattas som att anmälare vägrar eller ”hemlighåller” information.

Ett sätt att minska ”spänningarna” och tydliggöra anmälningsplikten kan vara att socialtjänsten bjuder in till ett möte där anmälningsplikten klargörs, då vårdnadshavare och anmälare ibland framöver ska ha en så god relation som möjligt gällande barnet.

När en orosanmälan inkommer till socialtjänsten ska socialtjänsten i första hand göra en förhandsbedömning där det bedöms om oron behöver vidare utredas eller ej.

Om det finns oro/misstanke eller framkommer signaler om att det kan förekomma våld mot barnet inleder socialtjänsten utredning direkt. När socialtjänsten inleder utredning är det för att utreda vidare och under utredningstiden samla in information som är relevant för utredningen. Vid inledning av en barnutredning görs en utredningsplan som vårdnadshavare och barn utifrån ålder och mognad ska informeras om och även få skriftligt, det för att det tydligt ska framgå vad som ska utredas. Utredningsplanen kan under utredningstiden ändras om andra behov framkommer. Utredningen ska vara färdig inom fyra månader och mynna ut i en bedömning om vilka behov som framkommit.

Under utredningstiden träffar handläggare, vårdnadshavare och barn där det oftast framgår vad barnet, vårdnadshavare och övriga familjemedlemmar kan behöva för stöd. Vi råder dig att vända dig till handläggaren som utreder och framföra ditt behov av stöd, där socialtjänsten utifrån bedömning kan bevilja föräldrastöd. Ett av Socialtjänstens mål är att efter framkommet behov och bedömning erbjuda stöd och insatser, vilket i vissa fall förutsätter att det finns en god kommunikation mellan handläggare och vårdnadshavare.

Vi hoppas att du har fått svar på dina frågor.

Vänligen

Soctanterna