Min exmans humör har gått upp och ner under många år. Han sjunker ner i perioder i en annan sinnesstämning där han blir aggressiv, kort i ton och misstänker alla för allt och inget. Då den perioden infaller så "förhör" han vårt barn, spelar in samtalen på sin mobil. Kontaktar rektorn på skolan, lärare mm. Jag har fått dessa röstmeddelande sända till mig. Jag hör vårt barn gråta. I samband med hämtningen i fredags så satte jag vårt barn in i hans bil, och sekunden efter steg min exman ut och sa han ville prata med mig och han tittade på mig ursinnigt. Jag sa lugnt och stilla att vi har ingenting och prata om. Jag har redan märkt att hans humör har börjat svänga på föregående umgängesträff som inträffade den 23 september. Jag sa hejdå och började gå därifrån när han började skrika en massa okvädningsord och vårt barn både såg och hörde allt. Hela helgen fick jag massor av sms om min dåliga föräldraskap. Väl på måndag morgon då vårt barn kom hem så såg jag att han såg ledsen ut. Fåordig. Kramade mig länge innan vi körde till morgonfritids. Efter skoldagen så ser jag att min son har en bula på pannan. Jag frågar vad som hänt och han säger han tog en hård sak och slog sig själv 2 gånger på pannan. Jag frågade varför? Han sa han ville bevisa att saken var hård för hans vän. Mina tankar går tillbaka till fredagens händelse och om hur och ifall det har påverkat honom. Vad ska jag göra? Jag redan varit på familjerätten och vi jobbade på olika lösningar. Min exman erkänner att han förhör och spelar in samtalen han har med vårt barn. Vi talade om hur min exman uppför sig då han hamnar i dessa aggressiva/lättretade perioder och då fick han råd av familjerättssekreteraren att sluta skicka sms till mig, ringa skolan mm. Vi skulle ha en uppföljning men då förfrågan kom då befann sig min exman i en bra period där allt var toppen och han tyckte jag var en underbar mamma och han försäkrade att vi behövde inga uppföljningssamtal. Jag ville så gärna tro på honom och hoppades innerst inne på en förändring och att han sökt vård. Jag upplever att min exmans kraftiga humörsvängningar som går i perioder påverkar vårt barn. Jag känner redan på mig när min exman humör är på väg att sjunka och då börjat ett helvete som kan pågå upp till 3-4 månader innan han landar igen och blir en helt annan människa. Jag har otaliga sms om jag har aldrig ens läst. Jag önskar då min exman börjar sjunka och det svänger till aggressivitet att kunna avböja umgänget och ta upp det igen då han kommit på fötter igen. Under 2017 så sjönk hans humör januari 2017 och i maj 2017 upplevde jag att han blev sitt normala jag igen. Nu i september var det dags för nästa runda och det är där vi befinner sig just nu. Han skickar mig otaliga sms och det går inte tala med honom. Vårt barn är 8 år. Jag har bett min exman för vårt barns skull söka vård men han säger bara jag är sinnessjuk och sedan en massa vulgära könsord. Han även ringt rektorn på vår son skola bara för nån dag sedan och påstår saker om min nuvarande sambo och han vill stoppa att han får hämta vårt barn från skolan. Min exman skrivit under innandess i augusti och godkänt att det var ok att min sambo kan också hämta och lämna vårt barn. Såhär pågår det hela tiden med alla möjliga saker. Det jobbigt hela tiden ändra fritidspappret då jag försökt spela med för hålla hans humör i schack och så lite som möjligt ska detta drabba vårt barn. Jag upplever att min exman är som Dr. Jekyll och Mr. Hyde och jag börjar verkligen känna rädsla för honom. Han når ibland en topp där hans ilska blir farlig. Han gjorde en gång i våras ett försök att slå mig i samband med överlämning men jag hann in i trappan. Sedan efter det så har jag sett till att överlämningar sker på offentliga platser med mycket folk. I fredags brydde han sig inte om människorna utan skrek allt han orkade. Kan jag genom tingsrätten ifrågasätta hans psykiska hälsotillstånd och min oro hur det påverkar vårt? Jag känner jag måste få honom att vakna till liv och få honom att söka vård. Jag vill inte ta bort vårdnaden eller umgänget utan jag vill få honom att inse att hans mående skadar vårt barn och han som vuxen har ett ansvar att söka vård.