Hjälp Med Barnuppfostran

Hej, jag undrar vilken hjälp man kan få om man upplever sig ha svårt att kontrollera sin ilska gentemot sitt barn. Jag känner att jag skulle vilja prata med en psykolog men är rädd att det får konsekvenser i form av att det just fångas upp av socialen. Inget olagligt har hänt men det handlar om ett eskalerande problem med ett mycket vilt och gränslöst barn som bl.a slår och förstör. Jag är fullt medveten om alla rationella sätt att bemöta barnets beteende men det är mina impulser i stundens hetta som skrämmer mig. Eftersom jag själv jobbar inom pedagogisk sektor är jag rädd att Informationen sprider sig och ligger mig till last i mitt yrkesliv. Hur ska jag våga söka hjälp och var? Kan jag lita på att inget dokumenteras till myndigheter i så fall? Syftet är ju givetvis at skydda barnet och hjälpa familjen till bättre konfliktlösning. Föräldrakurs har jag gått men det rår inte på reflexer från egna barndomen. Min partner vågar jag knappt heller berätta för. Jag berättat hur ledsen jag är och känner mig som dålig förälder ibland, vilket jag absolut är då.

Lisa

Kommentarer

Hej!

Vi förstår att det känns besvärligt för dig som förälder med de svårigheter som du har med kommunikationen mellan dig och ditt barn. Du har kunskap om de intellektuella, rationella och pedagogiska redskap som finns för att hantera barn som kan ha behov av extra behov av stöd. Du beskriver vidare att dina egna känslor sätter gränser för dig när du ska reagera och agera när ditt barn behöver gränssättas.

Beroende på var du bor så finns flera olika alternativ att vända sig till. Socialtjänsten har sina olika verksamheter för familjer där det går att ansöka om bistånd för att få hjälp. På nedanstående länk kanske du kan få något tips.

http://malmo.se/Medborgare/Social---familjefragor/Familj-barn-och-ungdom...

Du kan även ringa till socialtjänsten där du bor och få mer information.
Du har också möjlighet att vända dig till barnpsykiatrin för stöd och samtal. Både socialtjänsten och sjukvården har sekretess. Om du har tankar på att påbörja egenterapi så har du möjlighet att vända dig till din vårdcentral. En del vårdcentraler har tillgång till psykologer och kuratorer. Det vanligaste är att antalet besök hos psykolog är begränsat. Du kan få mer information på:

http://www.skane.se/

Där kan du också besöka de olika vårdcentralernas hemsidor för att få veta vilka resurser som just den vårdcentralen har. Om du behöver eget stöd genom psykoterapi för djupare bearbetning är det möjligt att få det efter att läkare eller psykolog godkänt behandlingen.

Av det som du beskriver kan det vara så att både du och ditt barn behöver få hjälp att hitta fungerande konfliktlösningsmodeller tillsammans. Du kanske även ska försöka att få med din partner när du påbörjar din förändring. Även om partnern inte är biologisk förälder så kan partnern vara till stöd i de processer som du och ditt barn kanske behöver ta er igenom. Du har bestämt dig för att genomföra en förändring vilket är klokt och vi hoppas att detta har varit till någon hjälp för dig.

Vänligen

Soctanterna

Soctanter

Bup är säkert något många drar sig för, men de är fantastiska. Hade två fina samtal med en bra psykolog där,(ett med barn och ett själv) det räckte för att vi skulla komme på rätt köl. De har tystnadsplikt och samtal med dem kommer inte att påverka din yrkesframtid.

Känner väl igen hur stress och press framkallar sidor hos en som man inte är stolt över. Det är inte mer än mänskligt.

Styrkekramar!

Hej!

Vad roligt att höra att du har goda erfarenheter av BUP som du vill dela medig av till andra som skriver och läser på soctanter.

Vänligen
Soctanterna

Soctanter