För snart tre år sedan blev min dotter dödad i Malmö. Hon hade då en son som var familjehemsplacerad. Hon hade ensam vårdnaden om barnet. Det aktuella familjehemmet hade inte för avsikt att bli uppväxtfamilj. De hade börjat sitt uppdrag som kontaktfamilj men blev familjehem utifrån en turbulent situation. Jag som morfar, som på önskemål från min dotter hade blivit ombed av min dotter att ta hand om barnet om något hände henne. Jag anmälde mitt intresse, blev utredd och blev särskilt förordnad vårdnadshavare. Barnet flyttade hem till oss. Jag sa att jag gärna ville bli familjehem men då hotade soctanten med att då kunde de lika bra ordna ett annat hem. Barnet har därefter blivit utrett på Bup och fått två diagnoser, svår Adhd samt trotssyndrom. Det förekommer dagligen och långvariga vredesutbrott från barnet. Skadegörelsen på inventarier är stort. Trots att vi alltid är minst en vuxen närvarande. Vi kan inte arbeta full tid utifrån att vi inte skulle orka. Orka med jobbet men inte med vårt ansvar. Jobbet är en semester. Vi tappat ca 150000kr inkomst samt att vårt hem inom något år kommer att behöva totalrenoveras. Något vuxenliv finns inte då vi hela tiden måste vara med och försöka avleda agressionsutbrotten. Vi får även ta emot en del fysiskt genom bitning, rivning och vi får grejor kastade på oss. Vi behåller lugnet och är exemplariska. Vi bor inte i samma kommun som den tidigare kommunen som utredde oss. De var snabba med att flytta över ärendet till den nya kommunen. Vi vill bli familjem. Den nya kommunen säger att vi inte kan bli det då vi aldrig varit det utan blev särskilt förordnade vårdnadshavare direkt. Vi har ett smärre vårdbidrag, barnbidrag , barnpension samt underhållsbidrag från försäkringskassa. Livet är just nu tufft och man ser även att ekonomin dalar. Vi skulle vilja ha ersättning för all skadegörelse samt något arvode. Kommunen säger att vi inte kan bli familjehem. Enligt dem kan ett barn som har lvm vara familjehemsplacerat hos sina vårdnadshavare med ersättning. Inte vi. Vi kommer framöver få en väldigt låg pension då vi inte kan förvärsarbeta fullt ut. Vi skulle vilja arbeta ännu lite mindre då uppgiften på hemmaplan är stentuff. Psykiskt om inget annat. Att se ett barn agera ut och vetskapen om att personer mår dåligt i botten smittar av sig. Bup är involverat men vi har ännu inte hittat rätt. Skolan gör ett bra jobb men har stora svårigheter att hitta rätt. Bråk och störande beteende. Det handlar om ett barn i första klass. Vi är med i skolan i bland. Assistent finns i skolan. Fritids är mer undantag än brukligt. På fritids händer det grejor så han får gå hem. Vad kan vi göra och vad kan vi begära? Krafterna börjar ta slut. Det skulle vara mot mitt hjärta och mina principer att säga till kommunen att vi inte vill vara särskilt förordnade vårdnadshavare längre. Vederbörande får lämnas vidare i systemet. Vi reder det med rätt stötta och rätt ekonomi. Tack.