Hej,
För några månader sedan skrev jag ett långt meddelande om vår akuta boendesituation där vårt boende i en etta fortlöpte turligt nog fram tills nu då vi fick ytterligare hjälp av släkt och vänner, men nu börjar deras hjälpkassa att sina. Eftersom vi lyckades bo kvar ytterligare några månader brydde vi oss inte om att kontakta soc. Jag är tyvärr fortfarande alltför rädd med tanke på att jag har hört från så många håll hur illa bemötta utsatta människor blir, det verkar handla om vilken handläggare man får.
Nu har vi med bara ca två veckors varsel fått reda på att vi måste flytta ut och vi står inför ett faktum att stå utan tak över huvudet med våra två barn. Jag verkar nödgad att uppsöka soc nu, men det kanske är för sent, tiden är ju verkligen emot oss ...
- Är det verkligen säkert att soc inte tar barnen ifrån oss eftersom vi inte lyckats skaffa ett stadigvarande hem år oss? Jag har hört att så länge man kan ge dem mat och kläder så "är det ingen fara", men att inte kunna ge sina barn tak över huvudet - där går gränsen och ses som giltligt skäl till att ta barnen.
- Om jag nu kontaktar soc, hur länge kommer jag att få vänta på att ens få ett möte med en handläggare? Har hört att det kan ta flera veckor, ja månader ...
- Och när man väl kommit på första mötet, så tar det ytterligare veckor/månader innan ev. beslut fattas. Under tiden hinner man hamna ännu längre ut från samhället med ännu mer bekymmer och avsaknad av trygghet ...
- Och vad är det för handlingar soc behöver ha in vid första mötet?
- Hur långt bak i tiden behöver de /får de lov att gå för att kolla upp ens inkomst och kontoutdrag? (hos oss kommer de bara se konstant plusminusnoll)
- Dessutom har min man en typ av pensionsförsäkring som förvisso inte går att utnyttja förrän han är just pensionär. Annars hade den verkligen varit vår räddare i nöden nu. Inga miljonbelopp, men den hade kanske betalat ett boende.
- Min man säger att han kollat upp försäkringen och det går absolut INTE att lösgöra den i förtid. MEN - trots det, så ses den som ett hinder för oss att kunna ansöka om försörjningsstöd och bostad via soc. Är det verkligen sant?!?
- Jag läste på kommunens hemsida att tak-över-huvudet-garantin gäller bara missbrukare och psykiskt sjuka. Gäller detta i hela landet, eller skiljer soc-reglerna sig mellan kommunerna??
- Jag läste om en annan, helt vanlig familj med två barn i mellanstadieåldern, som flyttat till en husvagn som står uppställd på en camping. Förvisso en fin husvagn och de ville tydligen spara pengar och slippa det materiella livet. De eafinner sig nog inte i vår situation, men oavsett - är det ok om en barnfamilj bor i en husvagn året om? (har lekt med tanken att själv göra det, men vi har ju inte ens råd att införskaffa en husvagn).
- Jag har inte varit inskriven hos arbetsförmedlingen eftersom jag velat söka mina jobb själv. Jag har dock kunnat söka alla AF:s jobb via deras hemsida (dessutom söker jag hur många jobb som helst via bemannings- och rekryteringsföretag). Jag uppbär ingen A-kassa.
Suck, tusen frågor och funderingar. Massor av ångest och ovisshet. Nu har vi ju inte så mycket tid på oss och jag är införstådd med att soc inte kommer att kunna ge oss tak över huvudet inom två veckor, ej heller innan ett möte eller handlingar.
Jag och min familj bor i Stockholm. Känner ni till hur soc jobbar där? Har de sina egna regler och förfarande ? tyvärr finns inget "soctanterna" här :-(
Som sagt, jag är orolig för vad soc gör/inte gör. Man känner sig så himla liten, utsatt och maktlös. Jag kommer att hamna i underläge. Även om jag och soc skulle prata om samma sak så har de ofta tolkningsföreträde och kommer att agera utifrån sin överordnande tolkning. Det är så, som de flesta jag känner, som har varit i kontakt med soc, beskriver hur det funkar. Då blir jag ju orolig och drar mig för att kontakta soc... vet inte om jag vågar lita på dem ...
/Surdegsmamman