Vart vänder man sig?

Men om föräldern som har borderline saknar sjukdomsinsikt och inte har en tanke på att söka hjälp varken för sig själv eller sitt barn är det socialtjänsten man ska vända sig till då?

Eller är det i det läget bättre att som frisk förälder vända sig till en privat terapeut som kan stödja den friska omgivningen i att sätta gränser?

Och vad gör man om barnet/tonåringen inte alls vill gå i någon gruppverksamhet för barn till föräldrar med psykiska problem? Finns det andra bra sätt att stötta barnen?

Är det socialtjänsten man ska vända sig till eller vilken instans är bäst att ta kontakt med?

Eva

2017-09-07 11:12

Hej!
Tack för dina frågor.

Eftersom du inte beskriver på vilket sätt den sjuke förälderns beteende påverkar barnet/tonåringen och dig själv är det svårt för oss att ge konkreta råd.

Som anhörig till en psykiskt sjuk person som saknar sjukdomsinsikt är det ganska vanligt att anhöriga får dra ett tungt lass. Samsjuklighet och utbrändhet är vanligt hos den förälder utan diagnos och här får du fundera över vilka gränser du behöver sätta. Att helt ta bort konsekvenser av sjukdomen kan motverka såväl insikt som hjälpsökande hos den med diagnos.

Har barnet/tonåringen uttryckt ett hjälpbehov? Om inte annat så kan det vara så att barnet/tonåringen kan ha utvecklat strategier och sätt att förhålla sig till sjukdomen som fungerar. Det är barnet/tonåringen som själv kan svara på hur och om han/hon/hen vill ha hjälp eller stöd.

Socialtjänsten skulle kunna beskrivas som ” en spindel i nätet” och skulle kunna vara ett stöd och hjälp för din familj. Som vi ser det skulle socialtjänsten i er situation göra en utredning av barnen, deras behov, hur dessa kan och ska tillgodoses och eventuellt vilken hjälp och stöd som familjen behöver för att behoven ska tillgodoses.

Vårt råd är att du kontaktar socialtjänsten där du bor och prata med dem så du får så bra information som möjligt och eventuell hjälp och stöd till ditt barn.

Vänligen

Soctanterna