Min tonårsdotter hamnade i LVU för drygt ett år sedan, efter en rymning, sen förflyttades hon till sin pappa mot min vilja. Jag sa att han hotade att kasta ut henne men dom lyssnade inte på mej.
Jag tvingades att skriva på ett papper som rev upp tidigare avtal , där det stod att hon skulle bo stadigvarande hos pappan.
Efter ett halvår så kastade han ut henne när hon skulle besöka mej. Han skrev inga flyttpapper och skickade inte med några kläder eller glasögon. Hade ett underskott på 400 kr när flickan flyttade in till mej, fick inga extra pengar till kläder el glasögon. Fick betala underhåll till pappan och fick inget underhållsbidrag under 2 månader.
På sommaren så skulle flickan besöka pappan. Efter ett tag så förstod jag att hon inte fick bo hos honom, han hade kastat ut henne igen. Jag ringde soc som sa att det var mitt ansvar att hämta hem henne. Jag sa att jag varken hade ekonomi eller bil för att hämta henne, men det spelade ingen roll.
Hade ett möte med soc som sa att man inte hade några resurser för att hjälpa mej så dottern skulle flyttas tillbaka till pappan, eftersom det var vårt ansvar, inte kommunens.
Har fått skulder pga detta plus att jag hår mått psykiskt väldigt dåligt, jag har även en kronisk smärtsjukdom och kronisk trötthet. Jag har blivit kallad för dålig mamma och blivit utskälld av flertalet soc.arbetare
Man säger att jag och exxet har sammarbetsproblem och att dottern har tagit skada av detta.
Jag har försökt så gott jag kunnat delat på umgängesresor. Jag har fått stå för allt för flickan.
Har fått skulder pga detta och även nästan blivit vräkt när jag fått prioritera dyra umgängesresor.
Jag har även blivit hotad, misshandlad och trakasserad av exxet.
När jag frågat soc vad jag har för rättigheter svarar dom inte.
Vad ska jag göra? Man har alltid lyssnat på exxet och försökt hjälpa honom men mej lyssnar man inte ens på.