Orosanmälan

Hur gör man och vad händer om man gör en orosanmälan (tror jag det heter) när man misstänker att ett barn inte har det riktigt bra hos en förälder.

Kan ni berätta mer i detalj vad som sker, uppföljning, konsekvenser.

Barnen bor oftast hos sin mamma (som är en nära vän till mig) de förefaller att må bra men jag har hört dem berätta hur det är när de är hos sin pappa och det oroar mig. Det finns inga problem i skolan för barnen och de är så stora att de kan kontakta sin mamma om de skulle behöva.

Mamman och jag har också diskuterat detta men utifrån pappans psykopatiska beteende så är mamman rädd för att det ska leda till en storm i ett vattenglas och att det går ut över barnen i slutändan, eftersom pappan är så "charmerande" i de situationer han behöver vara det. Det kan finnas risk att han kräver ensam vårdnad för det har han hotat med om inte mamman "följer hans direktiv".

Hur stöttar jag bäst som vän till familjen? Finns det någon form av stöd till mamman???

Gäst
2013-05-10 15:28

Hej!

Det måste kännas bra för din väninna att ha en vän som du, som bryr sig och försöker hjälpa i en besvärlig situation. Vi ska försöka hjälpa till med att besvara dina frågor här nedan.

För att göra en anmälan ringer man eller skickar ett brev till socialtjänsten i den kommun/stadsdel där barnet är skrivet. Det är bra att vara så konkret som möjligt med vad man anmäler/oroar sig för. När man gör en anmälan så kan man vara anonym. Då framkommer inte ens eget namn i anmälan. Man kan inte uppge sitt namn då man anmäler, varken muntligen eller skriftligen för då är socialtjänsten tvungen att dokumentera vem som har gjort anmälan vilket kommer att innebära att man inte blir anonym.

När socialtjänsten får in en anmälan träffar socialtjänsten i de flesta fall barnet och vårdnadshavarna för en förhandsbedömning. Efter förhandsbedömningen beslutar socialtjänsten ifall man ska inleda en utredning eller inte. En utredning innebär i princip flera möten med föräldrar, barn och andra personer som kan ha viktig information om barnets utveckling, t.ex. lärare, läkare.

Om socialtjänsten gör bedömningen att barnet, eller barnets vårdnadshavare behöver stöd så erbjuder man stöd. Stöd kan ske till ena eller andra föräldern och även enskilt till barnet i vissa fall. Det är alltid en dialog mellan socialsekreteraren och familjen kring processen att erbjuda stöd.

När socialtjänsten beviljat bistånd/stöd så följer socialsekreteraren upp det biståndet regelbundet, med jämna mellanrum.

Du frågar hur du som vän till familjen ska stötta, vi tänker att ett sätt kan vara att hjälpa mamman att ansöka om stöd hos socialtjänsten. Om man däremot misstänker att barnet far illa hos den ena föräldern, så bör du anmäla den oron till socialtjänsten, vi tänker utifrån ett barnperspektiv. Då kommer det göras en bedömning av barnets behov och stöd kan då erbjudas.

Vi hoppas att du fått svar på dina frågor, du är alltid välkommen att återkomma med fler frågor om du tycker att något är oklart.

Vänligen

Soctanterna

Hej!

Ett barn har blivit utrett hos Barn- och ungdomspsykiatrin, Bup, och fått diagnos AST. Under utredningens gång så har det också framkommit att barnets fader har varit hårdhänt mot sitt barn och barnet har talat om det för personalen på Bup. Detta har medfört att Bup har gjort orosanmälan till Socialtjänsten.

Vad händer nu? Är orolig att barnet tas från föräldrarna. Föräldrarna är skilda. Kommer detta beröra båda föräldrarna eller endast fadern?

Hej!

Det kan vara besvärligt när barn har svårigheter med att hantera samspel i relationer. När diagnosen nu är klar så öppnar sig möjligheter att få stöd för att klara av ett barn som kanske inte alltid reagerar som förväntat.

Vi förstår att en anmälan gjorts av Barn- och ungdomspsykiatrin då det förekommit att någon form av våld har funnits i familjen som barnet har upplevt som obehagligt. Alla myndigheter som arbetar med barn har en skyldighet att rapportera till socialtjänsten om de misstänker att ett barn inte har det bra i hemmet.

De flesta socialbyråer har rutiner för hur de ska hantera rapporter gällande barns uppväxtförhållande. Socialtjänsten kommer att påbörja en utredning för att få veta hur barnet har det i hemmet samt hur föräldrarna klarar av att hantera de speciella behov som kanske just detta barn har. Du skriver att föräldrarna är skilda men vi utgår från att båda föräldrarna har umgänge med barnet. Det vanligaste är att båda föräldrarna berörs av utredningen.

Vid första mötet är det brukligt att socialtjänsten beskriver vad som kommer att hända och hur utredningen kommer att gå till. Det kan vara bra om föräldrarna funderar över vad som hänt och hur och om de själva anser att de behöver stöd för att hitta andra sätt att hantera situationer i uppfostran som kan vara svårt att hantera även i framtiden. Målet för alla inblandade, det vill säga barn, föräldrar och socialtjänst är att metoder för uppfostran och gränssättning ska göras utan våld.

Det är ovanligt att barn omhändertas och placeras utanför hemmet. Socialtjänsten ska alltid försöka ge stöd i hemmet först men vid allvarliga missförhållanden kan och ska naturligtvis socialtjänsten agera till skydd för barnet.

Hoppas att du fått svar på dina frågor annars får du naturligtvis återkomma

Vänligen

Soctanterna

Hej. Jag har en fråga angående orosanmälan.. Om man har fått en orosanmälan på sig gällande sina barn och man går på avtalat möte med socialen, har dem då rätt att ta in barnen (som är 5-6år) i ett separat rum var för sig och ställa frågor till barnet utan att vårdnadshavare är närvarande i rummet??
Tacksam försvar!!

Hej!

Sedan den 1 augusti 2010 har socialnämnden enligt 11 kap 10 § tredje stycket SoL möjlighet, om det finns behov av ett ingripande till ett barns skydd eller stöd, att samtala med barn utan samtycke från eller närvaro av barnets vårdnadshavare.

En allmän utgångspunkt är att en utredning som rör ett barn som är under 15 år ska göras i samråd med barnets vårdnadshavare. Utgångspunkten är alltså att vårdnadshavarens inställning till att samtal hålls med barnet ska efterfrågas och i största möjliga mån beaktas. Frivillig medverkan och bästa möjliga samarbete med barnets vårdnadshavare är alltid att föredra och bör eftersträvas så långt det är möjligt.

Ett samtal med ett barn som är under 15 år ska alltid föregås av en bedömning hur barnet kan påverkas av samtalet och om barnet eventuellt kan ta skada genom ett sådant samtal. Lämpligheten av att prata med barnet får avgöras med ledning av barnets ålder och mognad och vilken betydelse samtalet kan antas ha för barnet och ärendet.

Om du tycker att socialtjänsten har handlat på ett olämpligt eller felaktigt sätt när de beslutat om att prata enskilt med dina barn så kan du vända dig till socialstyrelsen som är socialtjänstens tillsynsmyndighet. Socialstyrelsen kan då besluta om att utreda om det var en korrekt bedömning av socialtjänsten att prata enskilt med dina barn.

Vi hoppas att du fått svar på din fråga.

Vänligen

Soctanterna