Hej!
Jag är faster till en liten 3-årig flicka, som under sina första 2 år mer eller mindre var hos mig varje helg och även i veckorna i flera dagar. Vi har alltid haft en nära relation och jag har mer eller mindre tagit hand om henne på halvtid. Jag älskar denna tös av hela mitt hjärta. Men för lite mer än 1 år sen togs hon ifrån mig utav mamman då föräldrarna separerade. Mamman lider av olika diagnoser och har haft måna depressioner och har flera gånger sagt till min bror att hon inte klarar av dottern och att han borde ha ensam vårdnad.
När dem separerade blev allt helt galet vid varannan vecka perioderna överlät mamman nästan all sin tid med dottern till min bror, han kunde åka och hämta flickan mitt i nätterna när mamman inte orkade. Han fick åka hem och städa hos henne, köpa mat till dem så flickan hade mat på bordet och köpa till allt annat som en 2 åring behöver.
Efter många turer fram och tillbaka så blev min bror plötsligt anklagad för misshandel mm. mamman har visat bilder från ärr och rodnader från det tillfället hon försökte ta sitt liv och påstår att min bror har gjort detta.
Min bror blev häktad och det blev slutligen rättegång.
I denna rättegång anklagade även mamman min bror för att vara en dålig pappa som hotat att göra sitt barn illa osv. Men varför lämnar man sitt barn mer än man *behöver* då?
Men iaf allt detta har lett till att min bror bara träffar sin dotter under övervak 2 tim 1 ggn varannan vecka.
Jag blev kontaktad nästan ett år senare av min brorsdotters mamma och blev lovad videosamtal, ett besök mm. Inget hände.
Jag blev nyligen kontaktad igen utav denne som säger att hon inte vill att lillan ska hållas borta från oss. Men när jag väl svarar henne och försöker göra upp en plan. (När jag till och med kan tänka mig att åka hem dit fast det tar emot, men så klart gör jag allt för min lilla tjej. ) så slutar mamman att svara och allt rinner ut i sanden. Jag känner mig så maktlös! Alla timmar, dagar jag har tagit hand om flickan på egen vilja, ibland lite mer under tvång för att ingen annan vill och för att jag vet att hon hade de bra hos mig istället. Pengar jag har hjälpt dem med för att ha mat på bordet åt barnet. Allt jag har gjort betyder inget alls och jag har inga rättigheter känns det som?
Allt jag vill är att få träffa min brorsdotter innan hon glömmer mig helt.
Har jag inga rättigheter?
Vad kan jag göra?
//E