Är student och pluggar upp gymnasiekompetensen, allmän inriktning på folkhögskola. Pluggat två år och har ett år kvar. Fyllde 23 för ca 2 månader sedan. Har flyttat hem igen/mellanlandat här hemma hos föräldrarna under sommaren.
Ska plugga allmän inriktning/ linje och bo på en annan folkhögskola sista året ( from här i höst)
Gymnasiestudierna är ju 3 år.
Har flera frågor.
Denna skola jag pluggat på nu i två år hade bara 2 års allmän inriktning/ linje att erbjuda. Men eftersom jag hade hela gymnasiet att plugga upp hur kommer det sig då att skolan bara kunde erbjuda 2 års studier för oss studenter med att få till gymnasiekompetensen, alltså med allmän inriktning. För om jag förstått det rätt så har alla olika mycket att läsa upp när de påbörjar allmän inriktning/ linje oavsätt vilken skola/folkhögskola och det är ju det som är så bra med folkhögskola, att de ska kunna anpassa sig lite?
Fråga 1: Vad är rätt eller fel, juridiskt menar jag? Alltså vad är ett måste enligt lag för att en skola/ tex folkhögskola ska få kalla sig allmän inriktning/linje?? För jag trivdes så otroligt bra där och plugget flöt på bra! Var inställd på ett tredje år. Men enligt rektorn så skulle inte mina kurser vara tillräckligt för ett 100% allmän inriktning/ linje nu det 3 dje sista året! Fick sagt att det var själva temorna som fyller ut det sista procenten i schemat men, jag gick ju in med att yes nu ska jag bli klar med gymnasiet. temorna hade också vissa specialveckor varav man själv kunde välja individuellt olika kurser för att fylla ut procenten i ens schema. Alltså jag fick inte gå kvar där pga för lite kurser= inte tillräckligt många procent? Har 4 ämnen kvar vaddå för lite kurser?
Så juridiskt sätt hade de rätt att vinka hejdå till mig? För det fanns flera andra kurser kvar på specialveckorna jag kunde tex ta för ett tredje år, så tänkte jag då. Men nu måste jag lämna skolan och gjort det. För jag är fett nervös till att börja på en ny folkhögskola. (sökte till en annan folkhögskola och är antagen för den i höst)
Men vill bara checka detta eftersom det varit så många olika svar och blir inte klokare av det.
Fråga 2:
Har ju flyttat hem/ mellanlandat hemma, är 23 år och tillhör kategorinav de som pluggar upp gymnasiet på folkhögskola.
Ska jag betala mina föräldrar något för att jag blev tvungen att flytta hem ifrån internatet också (pga folkhögskolans ända erbjudande på 2 år allmän inriktning/ linje) jag hade jobb vid sidan av studierna men då jag nu bor ca 3 h därifrån (hemma hos föräldrarna) har jag nu och var tvungen att lämna det jobbet.
Jobbar inte alls nu. Och det är det som är jobbigt för mig. Att behöva bo hemma. Och då jag kommer in i ovanor lätt i att ej engagera mig, skrämmer detta mig att jag som "klippt navelsträngen nu nästan försöker sy tillbaka den" Är ledsen att jag som fick till allt inte fick fortsätta i skolan för jag studiemässigt mådde så bra för en gångskull och jobbade. Wohoo lixom. Kändes så bra med eget ansvar. Jag mår inte bra av att tex behöva dagspendla till skola och jobb och då jag nu bor hemma faller mitt mående lite. Och jag vill engagera mig ännumer i vuxen ansvar och vill inte heller leva på mina föräldrar.
Den folkhögskolan var en så bra mellanplattform för mig. Kände att jag kunde klara av allt som jag totalvägrat/ och varit rädd för att utmana mig själv med.
Halva sommaren har gått, har inget sommarjobb, vill jobba och vill bo hemifrån, och ha eget precis som alla andra i min ålder, jag jämför mig med de i nin ålder och pga att jag ej har eget boende/ lägenhet/ bostad/ så är jag stressad att jag ej kommer vara kompetent nog att klara att ha eget. Det är det som är jobbigt att mina föräldrar ändå vart snälla mot mig och väntat in mig angående att jag ska få och klara gymnasiekompetensen. Men jag känner själv att det blir ett alldeles för stort ansvar för mig att dagspendla och sommarjobba tex.
Men vad är rätt lixom?
Alltså frågan är ska jag betala de? Hur mycket? Vill ta ansvar!! Vill inte vara ivägen. Då måste jag hitta ett sommarjobb/ andra alternativet vore att rensa allt i mitt rum/ sälja av mina saker, Kicka ut mig själv ut på gatan och se vart jag hamnar.
Orolig Student som vill göra mina föräldrar stolta.