Tack, men det jag pratade om handlade inte alls om "sex mot ersättning".
Det jag funderar över är hur vi på bästa sätt hjälper ett barn eller omyndig ungdom som kanske under flera års tid blivit utsatt för övergrepp i sin egen familj.
Den som jobbar med den unga personen är ju skyldig att genast anmäla detta till socialtjänsten när man fått veta det. Men låt säga att det är en tonåring som efter flera års tid tar mod till sig och anförtror sig åt en lärare eller skolkurator. Den unga kanske inte alls räknar med att det ska hända något genast. Den ville bara berätta för en vuxen som den har förtroende för. Men så måste den vuxna genast ge vidare den här informationen till socialtjänsten. Och när socialtjänsten får veta detta måste kanske socialtjänsten agera genast och se till att ungdomen bor någon annanstans under utredningstiden?
Bara detta kan ju i sig bli ett enormt trauma för ungdomen och dess nätverk, som jag skrev i mina tidigare inlägg här:
Bemötande av föräldrar, och barnets bästa
Är omedelbart omhändertagande alltid en hjälp?
Hur ingriper man på ett bra sätt?
Anmälningsplikten fyller en viktig funktion. Men anmälningsplikten är också problematisk, så som den är utformad just nu. Vi behöver våga prata mera om det. Och hitta goda vägar framåt.
Tack för en värdefull hemsida!
/C.