Är omedelbart omhändertagande alltid en hjälp?

Tack för goda svar. Det jag särskilt funderar på är: "Socialtjänsten omhändertar omedelbart barnet om faran bedöms vara akut att barnet far illa och/eller behöver skyddsbehov. Det kan då gälla våld eller övergrepp i hemmet."

Men om barnet farit illa under flera år/behöver skydd från en förälder som med jämna mellanrum utsätter sitt barn för övergrepp, är det då verkligen barnets bästa att omedelbart omhänderta barnet och rycka det bort från sin egen hemmiljö med syskon och den andra "oskyldiga" föräldern? Ett barn som kanske har det bra materiellt, och som i övrigt trivs i sin egen miljö, men som alltså utsätts för övergrepp hemma?

Är det verkligen barnets bästa att helt hastigt rycka upp det barnet? Det akuta behovet av skydd har ju funnits där kanske under flera år. Blir det inte väldigt traumatiskt och stigmatiserande om allt går för fort?

Och om barnet blir placerad i en miljö kanske med personer från en annan "samhällsklass" som talar ett helt annat "språk" än barnet, som har helt andra vanor och värderingar, som bor annorlunda och som har helt andra intressen och utbildning än barnets familj, kan inte det bli väldigt fel och göra så att barnet känner sig mera otrygg, trots att övergreppen från föräldern då upphör?

Kan inte det skada mera att rycka upp en person från sitt sammanhang?

Fundersam
2017-07-13 10:00

Hej!

Som vi skrev tidigare så arbetar socialtjänsten i första hand för att barn ska kunna bo med sina föräldrar och för att familjer ska kunna ha det bra och vara trygga tillsammans. Forskning och erfarenhet visar att placeringar utanför hemmet påverkar barn och unga i stor utsträckning, varför dessa i stort sett alltid har föregåtts av stödjande öppenvårdsinsatser.

Ett omedelbart omhändertagande enligt LVU, lagen om vård av unga, är en allvarlig tvångsåtgärd från samhällets sida och används enbart när barnet löper en mycket stor risk att i stunden riskera sitt liv och hälsa. Görs bedömning att barnet löper en sådan risk blir i övrigt goda socioekonomiska omständigheter sekundära. Värt att komma ihåg är också att tvångsvård förutsätter att föräldrar eller barn inte samtycker den vård som bedöms nödvändig.

De uppväxtvillkor du beskriver tycks bekymmersamma och väcker även frågor kring hur barnet påverkas av den ”oskyldiga” förälderns oförmåga att skydda hen från systematiska övergrepp. En barnavårdsutredning redogör förvisso för bakgrund och rådande förhållanden men syftar i första hand till att undersöka vilka behov barnet har och hur dessa kan tillgodoses för att möjliggöra en gynnsam utveckling. Det är vår erfarenhet att ett gott samarbete mellan familj och socialtjänst bidrar till ömsesidig förståelse och ger därmed goda förutsättningar för ett positivt och varaktigt förändringsarbete.

Vänligen

Soctanterna