Varningstecken eller inte?

Hej!

En person berättar för mig om sina tankar:
"Tänk så enkelt det hade varit att bryta benet på henne? Hon är så liten" (Personen syftar på ett 2årigt barn)
"Jag har flera gånger tänkt på hur jag skulle kunna döda alla i rummet"
"Medan vi har suttit här så har jag tänkt på att det ligger en kniv på bordet och hur enkelt det hade varit att använda den"

Personen berättar även att hen inte litar på människor och aldrig låter människor passera bakom hen när hen väntar på tåget då hen är rädd att någon ska bli "tillfälligt galen" och putta hen framför ett tåg. Detta tolkar jag som att hen är rädd för att själv bli "tillfälligt galen" och agera ut tankarna ovan. Om hen tror att hen är en hårsmån eller tillfällighet ifrån att bli galen så kanske alla andra också är det.

När personen berättade om detta så sa en annan person som också var deltagande i samtalet att det inte låter som "normala" tankar och att hen själv aldrig ens skulle kunna tänka tanken på att skada ett barn. Vi sa att hen kanske ska prata med någon om sina tankar men hen avfärdade det och fortsatte berätta om sina tankar och fantasier. Personen menade att hen aldrig skulle agera ut sina tankar, men samtidigt ville hen diskutera hur nära man egentligen är från att bli tillfälligt galen. Jag vill även poängtera att medan hen berättade så var hen väldigt likgiltig och även om hen uppmärksammade att det var hemska tankar så var det som att hen sa det för att informera oss om att hen vet om att det är hemska tankar än att hen faktiskt kände skam eller obehag av tankarna. Personen är vuxen.

Vill gärna ha råd om hur man ska gå vidare. Är det varningstecken?

Hedvig

2017-07-12 00:25

Hej.

Det låter som att du är orolig för att personen kommer skada sig själv eller någon annan.

Först och främst, om det finns ett barn nära personen i fråga som hen har dessa tankar kring så ska du göra en orosanmälan för barnet. Det är då viktigt att redogöra vad hen har uttryckt, på vilket sätt och vilken relation barnet har till personen. Det gör du i den stadsdel som barnet tillhör, Malmö Stads växel kan hjälpa dig att hitta rätt.

Utifrån det du beskriver verkar det som att personen i fråga har många tankar som hen berättar för dig. Det kan kännas både olustigt och obehagligt att höra andras fantasier och det kan vara svårt att som närstående eller vän/kollega veta hur en ska eller kan agera. Utifrån vilken relation ni har och vad du känner dig bekväm med kan du fundera över hur du kan prata med personen kring det hen berättar. Exempelvis ”Hur kommer det sig att du har dessa tankar?” ”Vad tror du att det beror på?”

I och med att personen är vuxen behöver personen själv vara motiverad till att söka hjälp. Personen kan gå till sin vårdcentral till kurator eller psykolog. Psykisk ohälsa är främst sjukvårdens uppdrag. Du kan även göra en orosanmälan för personen till socialtjänsten, rörande personens eventuella psykiska problem. Socialtjänsten kommer då kalla hen till ett möte, men det är på frivillig grund.

Som närstående, vän eller kollega kan det kännas svårt att inte kunna påverka den andres beslut. Om du önskar att prata med någon kring personen i fråga och vad du får berättat för dig så kan du kontakta psykiatrins öppenvård, alternativt ringa Hjälplinjen.

Region Skånes växel rörande psykiatrin är 046-17 10 00

Hjälplinjen https://www.1177.se/Skane/Om-1177/Om-Hjalplinjen/?ar=True

Hoppas du kan känna dig mer trygg i hur du kan hantera informationen som du får till dig av detta svar.

Vänligen

Soctanterna