Socialen gör vad de vill? Barn omhändertas hur som helst?

Hej! Jag har läst MÅNGA trådar på nätet om att socialen har omhändertar (mindre)barn utan att de riskerar att fara illa. Utan anledning alltså (eller på falska grunder).
Ibland kan man se att föräldrarna har dålig självinsikt men det finns även välskrivna trådar där föräldrarna resonerar och argumenterar mycket väl (och då väljer jag att tro på det de skriver). Det här läsandet resulterade i att jag har blivit mycket orolig om att socialen kan komma och omhänderta mina egna barn! Jag är en helt vanlig mamma, ser till mina barns behov, kränker dem aldrig, misshandlar INTE, ser till att de har bra mat och kläder. Helt vanlig mamma alltså. Pappan till barnen är högutbildad, jag själv håller på att läsa till förskollärare, inga ekonomiska problem, inga sociala problem... Men ändå går det inte en enda dag jag inte tänker på socialen! Tänk om grannarna missförstår något och anmäler oss när de hör hur barnen skriker (min äldsta har väldigt stark vilja)? Tänk om någon anmäler blåmärken som barnen får av att ramla/slå sig? Tänk om min dotter säger något konstigt på förskolan (för ibland säger hon saker som kan tolkas som att vi var elaka mot henne)? Ja, det finns ju massor av saker i vardagslivet som kan misstolkas på alla möjliga sätt! Det gör ont i mitt hjärta bara av tanken att någon skulle ta mina barn och placera i en annan, okänd för dem familj! Tänk vilken trauma för barnen!
Vet egentligen inte varför jag skriver allt detta... vill nog bara skriva av mig. Ingen i min omgivning tar min oro på allvar, alla säger "men du är ju bra och adekvat mamma, varför skulle någon ta dina barn?"
Ni kommer förmodligen att svara något (om ni ens kommer att svara) om att barn tas inte ifrån sina familjer utan anledning, att det måste ske utredningar och sånt... men som jag förstår så kan handläggare ljuga om vad som helst (eller göra felbedömning) och då finns det inte så mycket man kan göra åt det? Domstolen går efter socialens utredningar, eller hur? Jag känner mig så maktlös redan nu, innan jag ens varit i kontakt med socialen på något sätt (peppar peppar)!
Ursäkta för långt inlägg och för språket (svenska är inte mitt modersmål).

Orolig mamma

2017-06-28 00:30

Hej!

Det låter väldigt jobbigt och svårt för dig. Att gå med ständig oro för att socialtjänsten ”ska komma och ta” dina barn kan bli psykiskt stressande och påfrestande.

Precis som du själv nämner kan inte socialtjänsten bara ta barn från sina föräldrar, utan ett omhändertagande enligt LVU ska föregås av en utredning. En utredning får inte ta längre än fyra månader i normalfallet, men utredningstiden kan ibland förlängas om det funnits särskilda omständigheter som gör att utredningen inte har kunnat färdigställas.

Vid akut skyddsbehov kan ett omedelbart omhändertagande av ett barn ske, och då har socialtjänsten fyra veckor på sig för att utreda och ansöka om vård enligt LVU hos Förvaltningsrätten.

De flesta som har barn eller arbetar med barn känner till hur barn kan skrika och uppföra sig i olika situationer utan att de på något sätt är utsatta för fysisk eller psykisk misshandel eller att hen har råkat ut för något som är någon fara för hen. Det kan vara sätt som barnen tar till för att få sin vilja igenom, spela ut föräldrar mot varandra, eller bara vara ett barn med otrolig fantasi. Du som studerar till förskolelärare har väl också fått höra av barn eller om vad barn kan säga, historier som kan vara fabulerade men som också kan vara sanna så klart.

Vi vet inte vad vi ska skriva för att lugna dig i din rädsla, eftersom alla de argument som faktiskt finns har du redan fått av personer som känner dig och hur dina barn har det. Att ha tillit till de myndigheter som verkar i vårt land är nog en viktig grund att stå på, för hur ska vi annars ”våga” leva och fortsätta med livet. Socialtjänsten vet att barn och föräldrar kommer i konflikt med varandra och dessa kan te sig på olika vis utan att det för den sakens skull innebär att barnen inte har det bra hos sina föräldrar.

Alla de historier och berättelser som du har läst där du får en uppfattning om att Socialtjänsten har begått misstag och socialsekreteraren begått tjänstefel genom att ha tagit barn från sina föräldrar, så finns det också många historier som kritiserar socialtjänsten för att inte ha agerat i något barns liv och sett till att barnet har kommit till trygga förhållanden, långt från deras föräldrar.

Vi hoppas att du kan släppa din rädsla för att något liknande ska hända dina barn och din familj, annars kanske det är viktigt att du får hjälp av någon för att kunna släppa det. Via din vårdcentral kan du be att få prata med en kurator. I vissa kommuner kan en även får föräldrastöd genom BVC.

Lita på att du och din partner är trygga vuxna och föräldrar som klarar av livet och barnen i de situationer som uppstår, som helt vanliga föräldrar!

Vänligen

Soctanterna