Hej,
Jag och min familj beståendes av sambo och två barn i skolåldern har hamnat i en ekonomisk svacka. Jag är arbetslös och min sambo som jobbat frilans har inte fått betalt från sina jobb på länge (har varit tvungen att dra det till tingsrätt. Orkar inte dra hela historien här) och vi har tömt ut alla våra reserver. Jag söker febrilt jobb, på egen hand via rekryterings- och bemanningsbolag samt Af:s jobbannonser, men står som man säger "inte till arbetsmarknadens förfogande" (har dock gjort det för längesedan och vet precis va det innebär). Vi har aldrig legat samhället till last och uppbär inga bidrag. Vi är inte på något sätt en dysfunktionell familj, inga missbruk eller dyl. En helt enkel vanlig familj som bara råkat i tillfällig ekonomisk svacka. Vi har klarat oss tack våra reserver och hjälpsamma släktingar, men de kan ju inte rycka ut hur länge som helst.
För att komma till huvudfrågan, måste jag backa till vår boendesituation: saken är den att vi har bott i andra hand (vilket ju inte är ovanligt eller konstigt för många barnfamiljer idag med tanke på hur dyrt det är att köpa eget boende och inte stått 20 år i bostadskö) och skulle bo i den 2:a handslägenheten i ett par år, men plötsligt ändrar sig uthyrarna och flyttar tillbaka efter bara ett år. Detta satte förstås oss i knipa och vi ville ju bo kvar nära barnens skola och snabbt hittade vi en hotellägenhet vilket med tiden var den som i stort bidrog till att våra reserver snabbt sjönk. Vi var tvungna att flytta snabbt och fick tag i en 1:a för oss fyra. Litet, men det är tak över huvudet. Det är det viktigaste för oss just nu. Vi kan bo i en 2:a också om det kniper (det finns de som är mer trångbodda än oss) inga problem. Barnen är duktiga och har anpassat sig till rådande situation. Skolan funkar bara bra. Men, vi har väldigt ont om pengar och snart står vi utan bostad eftersom uthyraren nu vill göra ett lägenhetsbyte och har bara gett oss ett treveckors-kontrakt och vill helst att vi flyttar typ efter tre veckor, eller likväl imorgon om så krävs. Det är så det är nu. Inget vi kan göra åt det. Vi är tyvärr i underläge som man är på 2:a handsmarknaden...
Vi har inte en chans att hinna hitta en 2:a handslägenhet och vårt dilemma är att även om vi hittar, och kan tänka oss att bo i en 2:a så är det ingen som vill eller får hyra ut till fyra personer i en 2:a. Nästa dilemma är att vi nu har i det närmaste obefintligt med pengar. Vi HAR verkligen nästan ingenting. Någon tusenlapp till mat. Vi har inga sparade pengar kvar och vi har inga pengar att betala en förskottshyra (eller två) om vi skulle hitta en annan 2:a handslägenhet. Och även om jag plötsligt får jobb så får jag ju ingen lön imorgon precis. En jäkla rävsax m a o.
Så nu undrar jag: Hur fungerar det nuförtiden? Har socialen några s.k akutlägenheter under ca 3-6 månadre till barnfamiljer? I så fall, vad krävs av oss för att kvala in och få hjälp?
Är ju livrädd att de ska börja härja runt med utredningar och ta barnen ifrån oss. Har ju hört så mycket om soc ... Vi vill inte att saker och ting ska bli värre menar jag. Vi är en väldigt tight familj och är för övrigt en alldeles utomordentlig sådan som alltid skött oss och aldrig utnyttjat något system.
Vi har fått utstå så mycket nedlåtande kommentarer, misstänksamhet, ifrågasättande och dömande. Många människor utgår ifrån att en helt vanlig barnfamilj KAN väl bara inte hamna i en sådan här sits?!?? Då måste det finnas något som är fel, på OSS, man blir idiotförklarad. Ingen kommer med hjälp utan njuter av att se på vårt "förfall" och tycker gott att vi ska straffas.
Anneli