Hej och tack för ert svar!
Barnen är 5,5 och 2,5 år gamla. Den lilla kommer börja förskolan 15 timmar i veckan till hösten. Den stora börjar då förskoleklass.
Vi har överklagat avslaget på avlösarservice. Väntar på besked.
Handläggaren har slutat men vi har samtalat med ersättaren och än så länge har socialtjänsten där vi bor inget annat förslag på insats som vi skulle kunna ansöka om. Det är pga deras oförmåga att ge förslag på vilken hjälp vi skulle kunna få som jag skrivit till er för att fråga.
Rektorn vet om situationen och har varit med på SIPS-möte så det är ingen idé att prata mer med henne. Hon anser att det inte är förskolans uppgift utan socialtjänsten som ska hjälpa oss.
Jag är själv läkare och vet att man inte kan sjukskriva någon som inte är sjuk. Om vi blir utbrända av situationen kan vi bli sjukskrivna men inte pga att barnet har en funktionsnedsättning med beteendeproblem.
Socialtjänsten har fått flera intyg från ansvarig läkare och även intervjuat läkaren under utredningen. Mer information kan inte ges från vården till Socialtjänsten.
Vi har framfört oro både till den enhet som utreder avlösarservice och till Familjeenheten men får ingen hjälp.
Det enda familjeenheten möjligtvis kan erbjuda är terapi. Vi Har försökt under nästan ett års tid med barnorienterad familjeterapi utan att Socialtjänstens behandlare lyckats uppnå något resultat. Dock lite osäkert vilken sorts terapi de skulle kunna erbjuda framöver. De har inte kunnat ge något svar på i fall de har någon behandling som är evidensbaserad vid den diagnos som barnet har.
De menar att vi kan sälja vårt hus och flytta till var sitt boende och ta hand om var sitt barn för att skydda det lilla barnet. Jag anser att detta förslag saknar barnperpspektiv. Det lilla barnet skulle fara illa av ett växelvis boende så tidigt. Stora skulle då behöva byta förskola återigen vilket inte är lämpligt för honom med tanke på diagnosen.
Dessutom har barnen vissa fysiska sjukdomar och vi har renoverat vårt hus med tanke på deras fysiska behov. Skulle vi bli tvungna att flytta isär skulle barnen alltså få både en sämre fysisk och psykologisk miljö.
(Vill inte berätta exakt vilka diagnoser det rör sig om på en allmän sida på nätet.)
Finns det alltså inte någon som helst rättighet i Sverige att få hjälp i en sådan här situation?
Har inte det lilla barnet rätt att skyddas mot våld?
Om det var vi föräldrar som slog barnet hade väl socialtjänsten hjälpt barnet? Nu är det storasyskonet som skadar och då är alltså småsyskonet helt utan rättighet till stöd från samhället?