Försörjnings skyldighet

Hej!

Då vi antar att du "Arg mamma" har ställt samma fråga flera gånger, väljer vi att publicera samma svar till dig:

Vad roligt att höra att din son går klart skolan inom kort! Med tanke på hans funktionsnedsättning har det säkert krävts stora ansträngningar från er alla för att möjliggöra detta!

Utifrån din frågeställning är det otydligt för oss under vilka premisser din son studerar, och uppbär ersättning, varför vi inte kan ge dig ett specifikt svar. Oavsett vilket, låter det som om ni har en ansträngande ekonomisk situation och att så inte borde vara fallet.

Som förälder är du försörjningsskyldig för ditt barn fram till att barnet fyller 18 år eller går ut gymnasiet, dock längst till 21 år. Beaktat detta upphör din försörjningsskyldig i samband med att sonen går klart sin gymnasieutbildning. Du skriver dock att han har 6000 kr i ersättning från Försäkringskassan, då han har ADHD, vilket vi förmodar är aktivitetsersättning.

Aktivitetsersättning kan en person äldre än 19 år, men yngre 30 år, få om denne inte kan arbeta heltid på något arbete på arbetsmarknaden på grund av sjukdom, skada eller funktionsnedsättning under minst ett år. Under tiden den unge uppbär aktivitetsersättning kan han planera för arbete eller studier samt delta i utvecklande aktiviteter. Har den unge haft aktivitetsersättning i ett år kan han pröva att studera under sex månader med bibehållen ersättning. Blir studierna mer långvariga än så, måste den unge söka studiemedel eller annat studiestöd genom CSN. Aktivitetsersättning blir då vilande i högst två år. Som vi soctanter på nätet tolkar det, borde det inte vara möjligt att läsa in full gymnasiebehörighet och erhålla aktivitetsersättning samtidigt.

Med en inkomst om 6000 kronor i månaden är din son att betrakta som självförsörjande enligt den riksnorm som socialtjänsten har att förhålla sig till. Så vitt vi kan se det är du som förälder inte längre skyldig att bidra med varken snus, mobiltelefon, hygienartiklar eller klädtvätt. Inte sällan tenderar vi vuxna att stjälpa, snarare än att hjälpa, våra ungdomar i vår omsorg och iver om att de ska ha det bra. Hur kan du hjälpa din son att ta mer eget ansvar och förvalta sina inkomster på ett vettigt sätt? Att kunna ta hand om sig själv och sin ekonomi är svåra utmaningar som många unga behöver stöttning i, i synnerhet om det finns en neuropsykiatrisk diagnos med i bilden, och som säkert fordrar lite extra av vuxenvärlden också. Kom samtidigt ihåg att ett gott mått på självständighet är inte att klara sig helt på egen hand utan att veta när det är dags att be om hjälp!

Vänligen

Soctanterna