Hej!
Jag och min dotters pappa separerade när hon var tre år. Vi har sedan dess haft henne varannan vecka. Hon har alltid varit "pappas flicka" och han har alltid skämt bort henne på så vis att han aldrig säger nej till något.
Ett par år efter vår separation förstod jag att pappan i perioder hade stora problem med alkohol. Han drack sig berusad flera dagar i rad, vände på dygnet och gjorde en hel del både korkade och olagliga saker dessa perioder. Han åkte dit för flera saker och dömdes till böter för en del saker och fotboja några månader för andra saker. Under dessa perioder ville min dotter inte alls vara hos mig, utan bara hos pappa. Då jag inte ville tvinga henne till något lät jag henne göra lite som hon ville. När hon tillslut inte alls ville komma till mig fick jag ur henne att hon ville hellre vara hos pappa "för då blir han inte lika full". När jag försökte prata med honom så sa han att det inte alls var så illa, att jag överdrev och att det inte är nåt fel på att bli lite full ibland. Fick alltså inget gehör alls. Jag försökte få hjälp från hans föräldrar, men de tyckte inte heller att de kunde göra något. Han har i långa perioder varit arbetslös, sedan fått jobb någonstans som han schabblat bort genom att sjukskriva sig bara för att jobbet är tråkigt eller för att han inte känner för att jobba. De veckor som dottern varit hos honom har hon fått stanna hemma från skolan de dagar hon velat, av samma princip.
Då han större delen av tiden varit arbetslös har han ju varit hemma dagtid och därmed alltid hemma när dottern gått till skolan och när hon kommit hem. Han har haft tid och ork att vara "rolig förälder" eftersom han inte jobbat. Jag har skaffat utbildning och jobbat samtidigt för att kunna skaffa mig och barnen en bättre tillvaro så småningom, och därmed självklart inte haft lika mycket tid och ork för mina barn. Svårt att få ihop både utbildning, bra jobb och mycket tid till familjen! Kanske var felprioriterat av mig, men så var det.
Skolan uppmärksammade snart sambandet mamma-/pappavecka och hög frånvaro. Efter ett samtal från lärare där de uttryckte oro för dottern ramlade allt ur mig. Allt om pappans alkoholproblem och min oro för dottern. Skolan gjorde efter detta en orosanmälan till kommunens IFO. Den blev aldrig något av, efter att utredaren frågat pappan om hans alkoholproblem och han sagt att han minsann inte har några problem. Nej, det var ju det som var problemet! Att han inte insåg!
Nu är dottern 13 år. Hos pappa får hon göra precis som hon vill. Han skjutsar henne till affären för att köpa godis, han köper alla kläder hon vill ha, han lagar specialmat till henne om hon inte känner för att äta det som redan står på bordet, hon får vara hemma från skolan när hon känner för det, listan kan göras lång. Hos mig finns regler. Raka motsatsen alltså. Hon har själv sagt att det är mycket enklare att vara hos pappa. för där får hon bete sig precis som hon vill. Hon har till och med förbjudit honom att bli arg på henne, vilket han finner sig i.
Detta har gått så långt att hon nu inte vill vara hos mig alls. När jag försökt prata med henne så vägrar hon prata om det. Hon slutade svara i telefon när jag ringde, svarade inte på sms, ingenting. När jag pratar med pappan om det säger han bara att om hon inte vill, så kan han inte tvinga henne. Det säger han även när skolan ringer och berättar för honom att dottern skolkar. Så nu har jag alltså en dotter som vägrar att umgås med mig. Hon svarar på sms då och då ifall hon själv känner för det. När jag åkte hem till pappan för att försöka prata med henne så blev hon helt hysterisk och skrek och grät. Hon kan inte svara på varför hon inte vill umgås med mig. Det finns mig veterligen inget i min miljö som kan orsaka denna massiva motvilja.
Kan tilläggas också att de perioder då dottern varit hos mig som bestämt, då har det gått ca en månad, sedan har pappan skaffat kattunge/hamster/husdjur. Då har dottern självklart velat vara mer hos pappa igen. När nyhetens behag är över och hon börjat vara hos mig igen, då har han hotat med att avliva katt/hamster/husdjur eftersom dottern inte är där och tar hand om det. Han lovar henne en hundvalp, på villkor att hon får ha hunden hos mig när hon är hos mig varannan vecka, vilket han vet att hon inte får då vi har valt att inte ha djur hemma hos oss.
Nu har pappan krävt mig på underhåll genom försäkringskassan. Jag har förklarat att jag gladeligen tar halva kostnaden för dottern, men då ska han hjälpa till att få till umgänge mellan oss. Inte bara hålla med dottern för att kunna klämma ut underhåll från mig. Men nu är jag ju i situationen där jag måste betala, fast jag är helt utestängd från min dotters liv. Hon väljer ju själv till viss del, men är ju ivrigt påhejad av sin pappa.
Vad kan jag göra? Bara se på hur min dotter försvinner från mig? Hur hon tillåts förstöra sin skolgång genom att skolka, sanktionerat av hennes far? Hon är snart 14 år och måste såklart få bestämma själv var hon vill bo, men har jag inga rättigheter alls? Jag vill inte tvinga henne till umgänge, men står inte ut med att se henne förstöras. Kan jag göra nåt?