Jag har varit arbetslös i 3 år och har haft en inkomst på 7500:-/mån upp till 9000:-/mån som jag har nu, lever alltså på existensminimum. I höstas behövde jag hjälp, tandläkarbesök som var akut, mina hörapparater behöver bytas ut, och likaså mina glasögon, det är fortfarande aktuellt eftersom jag inte har råd att åtgärda det. Så jag sökte ekonomisk hjälp, i ett sista hopp på hjälp. Jag fick avslag! Enligt normerna så har jag ca 87:- för mycket i månaden, och då tyckte soc. att jag ska SPARA ihop dom pengarna och vara beredd för akut tandvård nästa gång.....och glasögon och hörapparaterna vet jag inte hur dom hade tänkt att jag skulle göra????? Känner mig fruktansvärt diskriminerad....en person som arbetat hela sitt liv, betalat in massor av skatt och har hamnat utanför arbetsmarknaden vid 56 år ålder och aldrig bett om en krona, jag får ingen hjälp någonstans. Jag har träffat så många människor på AF:s kurser som jag springer på, som är nyanlända till Sverige och får bidrag till höger och vänster, fri bostad, fritt busskort, fri tandvård....... Men bidragen är tydligen inte till för mig? Blir ledsen, arg och besviken på svenska samhället som inte är till för svenskar längre :(