Pappan Kommer Och Går.

Jag har en son som snart fyller 5 år. Han har en pappa som bor ca 30-40 mil här ifrån. vi gjorde slut när våran son va 5 månader. han sa att han inte ville ha någon kontakt pga. mig. och va borta i 1½ år.
sen dess har han kommit och gått. dom har träffats 5-8 gånger under dessa 4½ åren. han lovar våran son saker men håller dom inte.
vi har åkt upp till honom då vi har bekanta där uppe. sonen och pappan har pratat och pappan ha lovat vad dom ska hitta på .
2 timmar innan vi ska träffas ger han återbud. och våran son blir väldigt ledsen och många frågor börjar snurra. detta har hänt 3-4 gånger under dessa åren , och inte fått någon riktigt förklaring till varför.

Han kan ringa och säga att han nu ska börja kämpa med kontakten och börja bygga upp relationen igen. han ringer några gånger till våran son i max 2 veckors tid. sen blir de tyst. det kan dröja månader innan han åter igen ringer och beklaga sig och vill ta upp kontakten igen och ännu en gång håller det i max 2 veckor sen försvinner han igen.

jag som mamma ser att min son tar illa upp. och detta sätter bara mer tanker och funderingar i hans lilla huvud. jag försöker förklara för honom så gått jag kan för att lindra hans känslor. för detta ha pågått sen Wilmer började prata i telefon i ca 2 års åldern och han fyller 5 år snart. och de är nu han kan sätta riktiga ord på sina frågor och han kan även säga ifrån själv som han gjorde till sin pappa för 2 månader sen då han sa att han inte ville prata med honom mer.
jag försöker göra de lätt för pappan att träffas och ringa men de är ändå mitt fel att kontakten är som den är. jag hör alltid av mig när jag åker uppåt, jag berättar alltid om de händer nått, byte av dagis osv. och skickar bilder för att göra rätt från min sida. då han även hotat antal gånger att gå upp i rätten. då han anser att detta är mitt fel.

så min fråga är hur mycket ska min son stå ut ? vad kan jag göra ? att se honom sviken och ledsen och framför allt besviken tar rätt hårt på både han och mig.

ekek

2014-02-05 09:24

Hej

Vad du beskriver är tyvärr en rätt så vanlig situation. Vi brukar säga att utifrån ett barnperspektiv så är det inte föräldrarna som i första hand har rätt till att träffa sina barn efter en separation utan det är barnen som har rätt att ha en god relation med båda sina föräldrar och det är de vuxnas ansvar att agera så att barnet får ha en god relation med båda sina föräldrar. Om de vuxna har en konflikt så ska inte barnen dras in i den. Barnen ska skyddas av de vuxna och tillåtas att vara med båda föräldrarna. Tyvärr så vet vi att det är vanligt att det inte alltid är på det sättet.

Av det du skriver så tycker vi att du tänker och agerar klokt när du försöker underlätta för att din son så att han och hans pappa ska ha förutsättningar att ha en bra relation trots att de bor långt ifrån varandra. Vi tycker det är bra att du informerar pappan om er sons vardagsliv t.ex. som du skriver att du berättar vad som händer, skickar bilder och informerar när det sker en förändring som att byta dagis.

En idé som givetvis inte ersätter att man träffas, med dagens teknik är det ganska enkelt att hålla en nära kontakt att kunna se och prata med varandra genom datorn t.ex. på Googletalk eller Skype. Skulle det vara en möjlighet för din son och hans pappa?

När det gäller ansvarstagande så tänker vi att du kan ta ansvar och agera för att din son och hans pappa ska ha en så god relation som möjligt, men samtidigt kan inte du ta ansvar för hur pappan agerar. Han har ett eget ansvar för hur han agerar och vilken relation han har med sin son.

Vi förstår att din son blir ledsen och känner sig sviken och övergiven när hans pappa gång på gång bryter sitt löfte om att de ska träffas. Vi tror att man ska bekräfta hans känslor, att han har rätt att känna som han känner och att han får bli både ledsen och arg på pappa. Vi förstår att det blir jobbigt för dig att se när han reagerar men hans reaktion och känslor är helt adekvata utifrån situationen.

En möjlighet att hjälpa din son att förstå och kanske se att han inte är ensam om sin situation kan vara att förutom att du pratar med honom så kan du försöka hitta någon bok, t.ex. på biblioteket, som är avsedd för barn i din sons ålder och som tar upp den här typen av problem på ett pedagogiskt sätt.

Bris vuxentelefon tar emot samtal från vuxena som behöver någon att prata med kring frågor som rör barn tel 077 150 50 50.

Om du tycker att din situation är så besvärlig att du mår dåligt så kan en möjlighet vara att kontakta kuratorn på din vårdcentral.

Det är en svår och viktig fråga du ställt, vi hoppas att du fått svar på din fråga.

Vänligen

Soctanterna