Hej. Jag undrar följande:
Inf kallelse t samarbetssamtal skall man upplysa om det förekommit våld, hot, missbruk el psykisk sjukdom. Kriminalitet var nog med också. Kollar de som skall ha samarbetssamtalen i familjerätten upp om upplysningarna från båda fäder stämmer?
Vad har familjerättens socionomer för rättigheter? Kan de kolla att det stämmer, som i min kärestas fall, att modern är psyksjuk? Finns två domar fr 03 samt 2010 att modern s dömdes för bedrägerier, ej klarade av att vare sig göra samhällstjänst eller sitta i fängelse för att hon var för psykiskt sjuk f att klara det. Hon dömdes till villkorlig dom båda gångerna med skyddstillsyn. Vidare dömdes hon till skadestånd till offren. Hon har inte betalat offren en krona. Hon ljuger och manipulerar omgivningen. Hon berättade inte om sitt förflutna, för pappan. Hon har även förskingrat femsiffriga belopp för honom. Han hade aldrig skaffat barn med henne, om han visste om hennes psykiska och kriminella bakgrund. Inte tar man Uc etc el begär ut belastningsregistret på någon man förälskar sig i. I 15 månader har hon hållt undan dottern som min käresta och hon alltid haft gemensam vårdnad om. Hon hotar att polisanmäla om pappan kommer nära dottern.
Min käresta är högskoleutbildad välbetald ostraffad och aldrig förekommit hos kronofogden som hon har.
Han har utan framgång försökt få träffa dottern. Jag var med vid alla växlingar tiden innan f 15 månader sen då modern ballade ur. Dottern bodde halvtid hos oss sista två månaderna. Innan var det mest helger. Allt funkade fint. För den psykiskt bräckliga modern gick det utför med hälsan, vi såg att hon mådde sämre och sämre och försökte stötta m att stanna en stund och råda henne att söka hjälp. Det har aldrig förekommit något våld el hot fr vår sida. Modern har hotat med självmord i flera år. Hon grät vid växlingarna och Pasade. Jag bedömer att dottern trots allt var normal och välmående. Hon var såpass fokuserad på pappa och ville alltid glad i hågen följa med oss. Vi har varit oroliga f moder och dotter men kommer inte åt dem. Vi vågar inte tvinga oss på. Vi lever ständigt med oron att tar vi åtgärder ballar modern ur. Vi gjorde senast för två v sedan försök att besöka dotterns dagis hon börjat på under dessa 15 mån vi ej träffat henne. Vi var varmt välkomna på dagis att få ta del av verksamheten när dottern var där. Vi gruvade f att varsko modern, men vi beslöt vi ej ville gå bakom ryggen. Vi lyckades få tag via tel ( hon byter nr å blockar oss jämt ) . Hon vart såklart hysterisk och skrek bara och samma hot håller hon sig till att hon polisanmäler pappan om han kommer nära sin dotter. Hon sa hon skulle hålla dottern fr dagis. Så skedde i en vecka. När dottern är tillbaka ringer pappan f att komma överens m dagis när det är lämpligt att han kommer. Dagischefen säger nu- du är ej välkommen hit. Kontakta kommunen.
Finns inga domar el avtal om dottern. Gemensam vårdnad sedan födseln. Separerade när dottern var 1. Hon fyller 4 i mars 2017 .
Får dagis göra så, utan att prata m pappan? Chefen har ej besvarat mail där pappan undrar vad hon grundar sitt beslut på. Kan det verkligen gå till så, att de lyssnar och tror på den här psykiskt sjuka mammans ljugande?! Jag har ju varit med hela tiden och inga hot el våld el kränkningar har förekommit. Tvärtom bjöd hon alltid in oss när vi hämtade/ lämnade och vi tog oss tid att prata m henne eftersom hon ville det fast vi egentligen bara ville skona dottern dels fr att se sin mor lipa, dels pasandet att du vill väl stanna med mammma i stället f att åka t pappa....
Samarbetssamtalet är daterat om 2 v.
Vad skall min stackars käresta göra?
Han säger att hon ej kommer att komma på samtalet för hon ratar myndigheter. Hon har tillåtits sitta med sin ångest med den här tösen som tröstedocka. Vi såg ingen skada då. Dottern var underbar och normal, men hur går det varefter hon blir äldre?
Jag försöker verkligen uppmuntra min käresta att inte ge upp. Han verkar vara nära ett beslut, att endast vara en betalande pappa, vilket han alltid gjort punktligt direkt t modern.
Pappan känner sig överkörd och diskriminerad. Han är uppgiven och ledsen.
Vi har så mycket att ge tösen, och jag tror inte pappan orkar el vill processa i rätten.
Hoppas få svar vad som är möjligt:
Kan det vara så att modern fått dagis el kommunen att stoppa pappa och dotter att träffas på dagis?
Vi är inte oroliga att det framkommer fakta som kan vara negativt för min kärestas föräldrarskap, av den anledningen att det ej existetar. Däremot undrar jag hur och vilket tidsperspektiv tar det för familjerätten att ta reda på hur det ligger till? Vad får de göra? Får de någonsin reda på fakta om tösens mor?
Vi kan vänta, men ur dotterns perspektiv, tidsmässigt antar jag att ju längre hon hålls från sin pappa, ju sämre är det för henne.
Ödmjukt tacksam för att ni finns, med förhoppning om lite hjälp, i mitt försök att stötta min älskade man, tillika jättefina pappa.
Vänliga hälsningar X