Hej Jag har ett jobbigt och väldigt energitagande problem.
Jag har en son på 2 år som jag har faderskap men ej deladvårdnad, då mamman inte ville att vi skulle skriva det pga att hon inte ville att hennes farfar skulle få tag på mitt person numer av någon anledning som jag inte förstod poängen med.
Förklaringen var att han skulle använda mitt personnummer föra att göra en bakgrund chek på mig m.m vilket jag sa till henne att det kan han göra om han vill, och
att det är inget som jag skulle bli störd av om han ville göra det. Men hon ville inte skriva på ändå. En tid efter det blev det tyvärr en separation mellan mig och min sons mamma, sen dess har jag gjort allt jag kan för att ha ett umgänge med min son men har fått ta mycket obehag från hans mor. Då jag har försökt med att vi ska sitta ner och försöka göra ett umgänges planering/schema, för att det ska fungera så bra som möjligt. Men också för att min son ska få vara med mig och ha ett hälsosamt umgänge med mig.
Men det har hon tyckt ha varit en bra idé men när jag väl har försökt med att vi ska sätta oss och göra detta så har hon vägrat och kommer med kommentaren "det har vi aldrig pratat om eller kommit överens om" jag har blivit ganska irriterad med mera och har också gjort vad jag kan för att det ska fungera.
Det är också jobbigt för mig att kunna träffa min son då jag aldrig vet hur det kommer att bli och om det blir den plats vi har kommit överens om eller inte, det e många gånger hon har ändrat platsen tio-femton minuter innan vi ska träffas då jag har varit i princip framme på den punkten som var sagd från början. Sedan har jag åkt vidare till nästa o det blir samma sak igen. När jag väl kommer fram så har min son somnat och jag har åkt runt halva/hela stan i onödan och får åka hem. Många gånger dyker hon inte upp eller är väldigt sen. Och när jag blir irriterad o ifråga sätter henne blir hon sur och slutar svara på sms eller när man ringer till henne och hon kan göra så i en vecka till två veckor. Nu har hon Börjat skicka sms till mina föräldrar framför allt till min pappa med text som inte har med saker o ting o göra som oftast inte är relevanta i sammanhanget, nu har hon kommit med att jag inte engagerar mig i min sons liv med mera. Min pappa har svarat henne med ett etniskt och juridiskt rätt argument som förklarar hur det är och hur vi skulle o hur det ska vara med umgänget, han har också erbjudit sig att vi alla ska sitta ner och och lägga upp hur ett umgänge skulle kunna se ut. Men nu helt plötsligt så kan hon inte svara på min pappas meddelande heller. Nu den 14/3 fyllde min son 2 år och jag hade pratat med hans mamma om hur jag hade tänkt att jag och min son skulle "fira" det med ett besök på reptil zoo i folkets park och sedan lunch hemma hos mig. vilket hon inte tyckte att den dagen passade så ändrade vi dag till lördagen 15/3 sedan dagen innan så meddelar hon mig att det e totalt tabu för mig o min son att göra det och att umgås den dagen. vilket hon också börjar diskutera med min pappa om. Jag börjar ifråga sätta henne varför hon nu bryter det vi har kommit överens om vilket man får det vanliga svaret att vi inte har pratat om det med mera, och då hade vi pratat om det dagen innan o kommit överens. Hon påstår att bara för att hennes föräldrar skulle komma ner från karlskrona som de gör varannan helg var tredje helg att det var viktigare att de fick umgås med min son, och att jag inte får det. Då jag alltid ska rätta mig efter henne och hennes regler m.m som jag gör och är tillmötesgående alltid till hennes krav vilka e ganska konstiga emellanåt. Jag får sällan vara med min son utan att hon ska vara med och övervaka mig och min son som en Ordningsvakt/polis m.m. Vilket känns både väldigt jobbigt men också att jag inte kan slappna av när jag e med min son. Hon kommer och påstår att 8 av 10 gånger så vill inte min son umgås med mig men vad jag ser så kommer min son 9,5 av 10 gånger med öppna armar o stort leende på läpparna o kramar om mig när jag kommer.
Just nu har jag inte hört eller fått tag på henne på en veckas tid snart och jag vet inte vad jag ska göra.
Jag har sagt till henne att det är ett väldigt barnsligt beteende och det är inte rätt mot min son att inte kunna få umgås med sin far, och att jag anser inte att man ska ha ett sådant barnsligt beteende som hon har om man är förälder. Vad jag vet har min son rätt att umgås med sin pappa likaså att jag har rätt att umgås med min son.
Jag vet inte vad jag ska göra just nu hjälper min pappa mig med det mesta när det gäller detta, men både han och jag försöker hitta och få så mycket info som möjligt.
Det e jobbigt att höra att hon säger till min pappa att jag inte bryr mig eller engagerar mig i min sons liv, när det e det ända jag försöker att göra jag ställer alltid upp när min son är sjuk men mamman till min son tillåter inte det och sen säger hon att jag inte e engagerad i min son liv.
MVH
Ledsen pappa