Hej!
Vår dotter är 16 år och i sex år har vi haft enorma problem med aggressiva utbrott, lögner, anklagelser och grova överdrifter (från hennes sida). För att hålla allt kort, stämmer hennes beteende helt överens med trotssyndrom + att hon är mycket manipulativ och ljuger om allt. Hon har också svår ångest. För några månader sedan kontaktade vi BUP i tron att vi/hon skulle få hjälp. Tyvärr har BUP bara viftat bort oss föräldrars upplevelse av henne och istället öppet sagt att det enda problemet för henne är jag, mamman. Nu har BUP anmält mig till socialen pga en helt otroligt överdriven och felaktig berättelse från min dotter. De vet att jag har en helt annan version av vad som hände. BUP säger att hon varken behöver terapi eller behandling, trots svår ångest och trots våra upplevelser. Vad händer nu? Ser socialen allvarligare på anmälan för att det är BUP som gjort den? Får vi någon möjlighet att berätta hur vi upplever vår dotters beteende eller kommer allt att handla om bara den händelse som gjorde att de anmälde? Jag kan erkänna att jag bröt ihop när vi fick veta att de gjort en anmälan, men nu börjar jag känna att det kanske är socialen som är möjligheten till hjälp för vår dotter. BUP gör ju inget! Sedan dottern började hos BUP har allt eskalerat; aggressiviteten, utbrotten, lögnerna, hatet mot mig som mamma. Vad jag förstått så handlar alla samtal endast om mig. Vad har vi får rätt att kräva en riktig utredning av någon som inte per automatik viftar bort allt och skyller på mig? Kan socialen göra den utredningen? Och vad händer med våra två mindre barn? Blir de också indragna i en utredning?