min son är 20+ år och har haft svårigheter genom hela skoltiden vilket lett till ständig avhopp och oavslutade kurser, gymnasiet mm. Han lider av grav dyslexi som först i 8e klass fick diagnos då det varit kö dessförinnan. Han utreddes även för Aspergers men hans mamma avbröt den undersökningen. i våras fick jag in honom på en folkhögskola för att läsa upp betygen och få en gymnasieexamen men även den har han avbrutit. Nu bor han i andra hand i sommar men har ingen bostad efter augusti. Han har anmält sig på arbetsförmedlingen men ett möte där slutade illa då handläggaren undrade om han använde narkotika, (anmärkte på att han hade stora pupiller och talade stötvis) varpå sonen återigen tappade förtroende för samhället. Till saken hör att han har aldrig rökt, dricker inte alkohol och sysslar inte med droger (han kallar även öl och vin för droger ...) . Han är bara annorlunda, svårt med ögonkontakt, talar gärna på engelska och har ett något högtravande språk. Ogillar höga ljud och dagsljus och vill helst undvika sociala kontakter. Han har nu fått uppfattningen att "en sådan som honom" inte kan få några jobb och att har han inga jobb så kan han inte få en bostad. Han är visserligen sedan en tid myndig, och jag har inte längre någon formell möjlighet att agera för honom och han vill inte ha hjälp. Maktlös ser jag att han sjunker allt djupare. Kan ni inte hjälpa till på något sätt?