Skrev till er för ca 1 månad sen.......
"Mina barns pappa valde att sticka utan ett ljud. Inte nog med det så brukar han droger och piller, han har stulit i affär och åkt fast. Han missbrukar hellre än att träffa/prata med sina barn. Han har även hotat mig personligen och på sms. Jag har ensam vårdnad men har X antal gånger bett honom att sköta sitt umgänge. Han lovar barnen att komma, att köpa saker m.m. och sen dyker han inte upp för då "minns" han inte. Han skulle passa barnen och jag upptäcker när jag kom hem att han var påverkad. Har jag rätt att sätta stopp för detta? Lögner och svek tar hårt på barnen.
Han ska ju definitivt inte vara påverkad när han träffar barnen, kan jag begära att han uppvisar negativt drogtest?"
Ni fråga om hans umgänge... Den första tiden, ca 2 månader, valde han bort barnen helt. Med tanke på att dom inte känner sig trygga med honom valde jag att erbjuda pappan att vara i mitt hem och jag kunde gå iväg en runda.
Detta ville han inte acceptera, han ansåg att jag ska vara där. Helt ok, jag stanna hemma. För mina barn biter jag gärna ihop.
Det tråkiga var ju att han ändå inte la sin tid på barnen... det var viktigare att försöka få mig i säng. Detta påpeka jag ofta att det är inte därför han är här. Han blev sur och genast valde han bort barnen. Jag har sen dess kämpat för att få honom att ha ett umgänge. Han kan dyka upp en söndagskväll kl 20 och anse att det är umgänge. Han valde själv lördag och söndag, detta har fungerat typ 3 gånger på 9 månader. Det hette från början att "han glömde" men i själva verket var det pga hans missbruk.
Så många gånger barnen suttit och väntat på pappa för ganska lovat dom. Och när löfte blir lögner och svek mår barnen dåligt. Påpekar jag detta till honom vänder han på allt. Plötsligt är det mitt fel. Sen valde han söndagar, helt ok... Men kl 20??
Han har bra dagar, då har han kommit. Någon gång sov han över men fortfarande inte för barnens skull, utan för att försöka få mig i säng. Barnen kommer först!!!
Han kan sitta och titta barnen i ögonen, lova att ringa, lova en lekplats, lova att komma förbi. Men nej... en onsdag var han säker på att det var söndag. Allt pga sitt missbruk.
Nu har allt eskalerat, han kan vara hotfull. Han intalar sig själv att jag bråkar för jag vill ha honom igen. Men så är det inte. Jag önskar så att mina barn får sin pappa tillbaka, detta påpekar jag till honom varje gång jag sitter här med ledsna barn. Han har fått så många chanser och varje gång missköter han det, han "glömmer" m.m. Alltid en massa ursäkter. Han påstår sig förstå att barnen mår dåligt av hans lögner men ändå fortsätter han. Får han inte som han vill med mig skiter han i barnen. Jag mår skit, barnen mår skit och pappa kan innerst inne inte må bra. Men att fortsätta att medvetet förstöra för oss, det finns gränser.
Sa åt honom att antingen ser du till att sköta ditt umgänge, eller så håll dig borta tills den dag du förhoppningsvis inser att du är pappa och barnen är viktigare än ditt missbruk. Detta för barnens skull först och främst. Dom tar på sig skulden för det han gör mot dom. Dom försöker komma på lösningar för att få pappa att bry sig. Men nej... hur jag än försöker gör han allt värre.
Jag kan tycka och tänka det jag vill om honom, men han är fortfarande pappa till barnen och dom vill ha en pappa.
Jag känner mig så sjukt maktlös, jag kan inte tvinga honom självklart inte. Men han får inte heller skada barnen med alla lögner.
Hur jag än försöker vänder han på det!!
Jag kan inte längre ta all skit, kan inte låta honom dra ner mig och barnen. Pappan ångrar sig typ varannan vecka, när han inte missbrukat.. Men sen blir det helg och då är barnen som luft.
Jag känner mig inte trygg med att låta honom sova här, så han kan träffa barnen och även detta vände han mot mig. Han skulle minsann säga till barnen att det är jag som inte vill, ja en massa skit skulle han diskutera med barnen. Där brast det för mig, NEJ... inget vuxensnack med små barn. Bad honom återigen, kom på en lösning så kommer vi överens. Dock inte med att han sover över. Jag har erbjudit honom att gå i samarbetssamtal men han vägrar blanda in myndigheter (detta då han haft en hel del med polisen att göra sista tiden).
Vad mer kan jag göra?? Han vill ju inte, jag kan inte tvinga honom. Men oavsett vad har jag sagt... den dag du kommer underfund med att du faktiskt är en pappa är det kanske för sent. Men den dagen är du välkommen att träffa dina barn. Vi får då hoppas att dom kan bygga upp sin relation. Han är ju fortfarande pappa.
Att leva som jag och barnen får göra är inte ok, vi kan inte fortsätta bli nedtryckta. Jag kämpar för att inte bryta ihop, kämpar för mina barn, detta är inte deras fel. Varje gång jag fått oss över ytan dyker pappa upp, ställer till med massa problem och så får jag börja om.
Tycker verkligen att jag gjort allt för att ge pappa en chans men han visar att han inte vill.... Kan jag bara låta allt vara? Kanske en dag ringer det på dörren och där står en nykter pappa som vill (det är min högsta önskan)