Postat: 2009-02-12 17:50
Varför är det så otroligt komplicerat att söka socialbidrag? Det känns som att ni försöker göra det ännu svårare för personer som redan befinner sig på botten av samhället. Det telefontider till respektive stadsdel som finns för ansökan om ekonomiskt bistånd är OMÖJLIGA att komma fram på. Har nämligen suttit under hela telefontiden och ringt varannan minut. Men hela tiden upptaget. Jag är otroligt upprörd över att människor i en så desperat situation behandlas som löss. Tack för mig.
Postat: 2009-02-27 08:14
Ska det behöva vara så när det är en 'trygghet' vi har finansierat skattevägen? Vad händer när pengarna är slut, telefonen avstängd, och man självklart inte längre har pengar till internet? Så här får det inte vara i ett modernt 'samhälle'! Det är allför ofta vi bemöts av ett 'tyvärr' i detta samhälle, när vi behöver den hjälp som vi redan betalat för. Det gäller inte bara socialen utan även sjukvård, försäkringskassa, a-kassa etc. Ni tycks verkligen inte ens veta vad 'samhälle' betyder, och Sverige är inte längre ett sådant. Tyvärr.
Postat: 2009-03-02 02:57
Det sägs att man behöver vara ok när man inte är ok, för att klara det bemötande man kan få. Det behövs mycket psykologi från myndigheter som är satta att hjälpa. Finns inte detta blir det orimligt, för det finns många människor som behöver professsionell hjälp, när de tar steget att söka hjälp.
Förutom de andra som också söker hjälp och vill tro på rättsamhället. Livet blir mer och mer opersonligt. Och vi reduceras till något vi inte är. Men det är inte enskilda människors fel, men vi måste bekänna färg. Vad finns jag till för? Oavsett yrke eller annat. Först är man medmänniska. Alltid och på det ena eller andra sättet. Sen, efter det. har man det eller det yrket.
Jag menar till exempel. Kan man inte hjälpa kan man ändå inte vända ryggen till. Man kan hjälpa på något sätt, om så bara en sympatisk, vänlig blick vid behov. Men det gäller också den som orkar men behöver hjälp. Men vissa orkar inte.
Men nu är ämnet här socialhjälp från samhällets sida.
Och de som arbetar med det måste ha uppmuntran och förståelse för deras regler de måste följa. Men om de skulle bli en rörelse för förändring som sätter tryck på sin arbetsgivare, ja ultimatum, kan det också betyda något. Men man vet kanske inte deras arbetsvillkor egentligen. Tala ut vad för chefer ni har. Eller regler som ni själva tycker är fel.