En Liten Tanke

Postat: 2009-07-22 23:42

Hej Soctanter på nätet

Mitt namn är M o jag satt på konsthallen o hötde på erat föredrag om er. Nu råkar det va så att jag har för första gången i mitt 49 åriga liv behövt söka pengar från er angående möbelbidrag eftersom jag inte har någon tidigare erfarenhet av hur man gör så behövde jag gjöra kompletering för personen i fråga som har hand om mitt ärende inte hade fått alla papper enligt era normer men det jag verkligen víll komma till är det brev som kom med uppnaingarna om komplittering. Detta brev fick mej attt känna följande, nedverderad, att jag är en snylltare samt en stor idiot. När jag hade läst detta brev så tappade jag all glådje jag hade för den lägenhet som jag skall flytta till p.g.a. att spåket är för en högutbildad person o det är jag inte samt det är förmulerat på ett sådant vis så jag kände mig som de två andra sakerna som står tidigare. Jag har hamnat i denna situation av olika anledningar som är oviktiga men mitt psyke o min självkänsla är inte på topp som jag tror att ni förstår finns det inte en möjlighet att dom som har hand om denna typen av ärenden kan boka en tid med mig o förklara så en outbildad person fattar vad som menas samt att man inte känner alla dessa saker. Sen uterligare en sak dom bejär ett konto utdrag o skall du ta detta på banken så kostar det femtio kronor o har man bara existensminmum så är det ca två dagars mat o specielt om det är i slutet av ens period så är dom pengarna en halv förmögenhet, nu hade jag turen att jag kunde få låna den summan så jag kunde få ut dom paperna från banken.

Detta inlägg behöver ni inte lägga ut om ni inte vill men jag blir jätte glad om ni kunde tänka er att kolla upp fomuleringarna på kompliterande uppgifter eller om det finns en möjlighet att ni diskusiterar detta på något sätt inom er organisation.

Ni hittar säkert en massa stavfel för jag har en släng av dyxelesi som jag kämpar med barje dag.

Sist men inte minst vill jag önska er en fortsatt trevlig vecka.

Mvh
M

M

Kommentarer

Postat: 2009-07-27 09:14

Hej M

Vad kul att du var på Konsthallen och lyssnade när vi berättade om bland annat ”Socatanter på nätet”. Vidare är det extra kul att du loggat in på forumet och uttrycker din åsikt och använder forumet precis så som det är tänkt.

Vi förstår din frustration över att få ett brev från socialtjänsten där språket är högtravande och där det använts på ett sådant sätt att det är svårt för dig att förstå budskapet. Det är ju mycket viktigt att man förstår vad som står i ett kompletteringsbrev så att man vet vilka uppgifter man ska komplettera. Vi rekommenderar dig att kontakta din socialsekreterare och be denne förklara vad det är som du ska komplettera. Det vore också bra om du berättade för din socialsekreterare om språket i brevet så att du fortsättningsvis får brev med ett språk som du känner dig bekväm med.

Vi inom socialtjänsten har tidigare och fortsätter att diskutera vilket språk som vi ska använda i våra brev till våra medborgare.

Vi välkomnar att du tagit upp ett aktuellt och viktigt ämne och vi kommer att föra vidare dina funderingar inom vår egen organisation och hoppas att fler läser och kommenterar ditt inlägg så att debatten fortsätter.

Vi önskar dig en fortsatt bra sommar!

Vänligen

Soctanterna

Soctanter

Postat: 2009-07-27 12:26

Jag förstår verkligen vad du menar. Själv ar jag turen att komma från en miljö där det språk som används i socialtjänstens papper inte är främmande, så jag har inga problem med att förstå budskapet. Däremot håller jag verkligen med om att man känner sig trampad på!

Ett exempel på detta är när jag för första gången blev tvungen att söka ekonomiskt bistånd, och i samband med med första möte med socialsekreteraren förklarade att jag är transsexuell (eftersom detta kom upp i frågan om medicinska kostnader). Jag är alltså född i en kvinnas kropp och har ett kvinnligt personnummer, men känner mig som man och håller på att genomgå könskorrigerande behandling. Jag sade också tydligt ifrån att jag föredrar om alla som är i kontakt med mig använder pronomenet han, eller försöker undvika pronomen eftersom jag känner mig obekväm med hon.

Fyra dagar efter besöket fick jag ett brev om komplettering och lite andra saker. I det omnämndes jag konsekvent som "kvinnan". Förnedring där går knappt att beskriva, särskilt eftersom jag gått igenom hela den jobbiga process det innebär att förklara detta för en utomstående!

behöver jag säga mer? Ibland känns det som att socialens jobb är att få människor att känna sig små och dumma, så att de undviker kontakt så länge som möjligt...