Hej,
jag undrar vad man tar hänsyn till när man utreder om barn får kontaktfamilj eller när föräldrarna får avlastning. Vi är en liten familj med frånvarande släktingar. Många andra barn har ju morföräldrar eller farföräldrar som bryr sig om dem så är det inte i vår familj. Pappa i familjen arbetar väldigt mycket och är sällan hemma. Själv har jag en utmattningdepression som jag fått ganska bra bukt på men den ligger där och lurar. Jag känner mig ofta gråtfärdig och hade önskat att någon ringde och hemskt gärna ville träffa mina barn någon gång ibland. Vad kan jag göra?
mvh
ensamma mamman
Då har jag nästa fråga. Finns det något stöd man kan söka till mormor (som är har psykiatrisk diagnos) så hon kan umgås med sina barnbarn på egen hand? Där mormor kan göra egna mormorssaker utan att vi föräldrar måste vara med. Mormor har boendestöd och kontaktperson enligt SoL idag./ Ensamma mamman
Hej!
Vi förstår att om barnens mormor hade varit frisk så skulle det vara naturligt att hon någon gång emellanåt hade hand om barnen, vilket säkert skulle vara bra för både dig och barnen.
Om mormor har en psykiatrisk diagnos kan hon ansöka om bistånd för sin egen del, vilket vi förstår att hon redan har gjort. Du skriver att hon har boendestöd och kontaktperson enligt SoL.
Det är förståeligt om det är viktigt för mormor att umgås med sina barnbarn, och det uppfattar vi att hon kan göra med den hjälp hon har i dag, men att även någon av er föräldrar också måste vara med då.
Eftersom mormor inte är vårdnadshavare för barnen har vi svårt att se att hon skulle kunna få någon mer hjälp, än den hon har i dag.
Vänligen
Soctanterna