Hemtjänst Trygghetslarm M.M

Postat: 2009-04-21 09:57

Hej

Vi förstår din oro för din pappa och hans situation. Som anhörig är det lätt att känna sig maktlös men ditt inlägg visar att du bryr dig och vill hjälpa. Din pappa är säkert mycket stolt över sitt barn. Det kan ibland vara svårt för äldre personer att se och inse att de har ett behov av hjälp och i detta motivationsarbete spelar du som anhörig en viktig roll. Det kan vara en bra idé att redan nu börja diskutera eventuell hjälp med din pappa.

Ansökan om hjälp ska komma ifrån din pappa. Även om det kan vara frustrerande för en anhörig att se att en förälder eller dylikt behöver hjälp kan handläggare inte tvinga en person att mota hjälp. En biståndshandläggare inom socialtjänsten kommer att bedöma, efter en individuellprövning, om din pappa har rätt till hjälp eller inte.

Vid bedömningen tittar man på vad personen klarar av och inte klarar av, finns det läkarintyg som styrker eventuellt sjukdomstillstånd tas det tacksamt emot. Ibland behöver man komplettera med en arbetsterapeuts bedömning. De kan göra en form av funktionsbedömning, men även titta på om det finns något hjälpmedel som kan underlätta för den enskilde.

Om man anser att man fått ett felaktigt beslut har man rätt att överklaga genom förvaltningsbesvär. Om bedömningen görs att din pappa är berättigad till hjälp kan han få hjälp med saker som han inte klarar själv eller kan få tillgodosett på annat sätt. Det kan innebär att när det gäller serviceinsatser kan hänvisning ske till make/maka, sambo eller andra anhöriga som delar hushållsgemenskap. Däremot finns inte stöd i lagen för att, vid prövning av rätt till bistånd, ställa krav på att make/maka eller annan närstående som bor i samma hushåll ska ta ansvar för den andres personliga omvårdnad.

Man kan få hjälp från hemtjänsten med sin hygien t.ex dusch, man kan även få hjälp med praktiska sysslor i hemmet såsom städ, tvätt, matdistribution/måltidsservice etc om man inte klarar det själv och inte kan tillgodose det på annat sätt.

Trygghetslarm kan man bli beviljad om man anses ha en ökad risk att falla, har lätt att drabbas av yrsel, känner otrygghet eller annat har annat hälsotillstånd som föranleder ett behov av att kunna tillkalla personal.

När det gäller att bo kvar hemma så jobbar man i Malmö med att alla som vill ska kunna bo kvar så länge som möjligt i sitt ordinära boende och få stöd i hemmet. Hemtjänsten är väl utbyggd och man kan få stöd i hemmet flera gånger per dygn om man har behov av det.

När det gäller flytt till särskilt boende är det den enskilde som ansöker om detta och därefter startas en utredning och en individuell prövning görs.

Vi ber dig eller din pappa att kontakta Malmö stads växel på telefon 040-34 10 00 för att ta reda på vilken biståndshandläggare som är ansvarig för adressen där din pappa bor och därefter kontakta denna för att boka in ett gemensamt hembesök hos pappa. Du som anhörig kan också göra en "anmälan" till ansvarig biståndshandläggare och då kommer denne att söka upp pappan per telefon eller hembesök.

Vi önskar dig och din pappa lycka till!

Vänligen

Soctanterna

Hej!
Min mamma är 57 år gammal. Hon tar sen några tillbaka flera olika blodförtunnande (Sinvastatin, Pendil m.fl) medel och senaste året även Litium (Lithionit), som är ett ganska starkt läkemedel. Även Antidepressiva läkemedel intas. Hon har dosett som hon själv delar upp tabletter i. På senaste tiden har hon flera gånger under kort tid gjort fel vad gäller tabletterna. Ibland glömmer hon ta dem på morgonen och kommer på det på kvällen. En annan gång reste hon bort och glömde hälften av de tabletter hon behövde under flera dagar framöver hemma. Så sent som i morse skulle hon inta två av sina 4 dagliga litiumtabletter, men lyckades på något sätt glömma av sig och stoppade i sig alla fyra på en gång. Jag fick ringa sjukvårdsrådgivningen och läkemedelsupplysningen för att kontrollera att hon inte fått i sig dödlig eller farlig dos.

Till saken hör att mamma under lång tid (flera år) haft ett stegvist försämrat minne, något hon själv brukar härleda till en utbrändhet hon gick igenom i början/mitten av 00-talet. Då misstankar om att hennes numera kraftigt försämrade minne berodde på något annat genomgick hon nyligen en utredning för begynnande demens. Denna visade till vår allas förvåning att hon inte hade några tecken på demens i nuläget. Detta förvånar oss eftersom hon glömmer saker dagligen, glömmer händelser, ord (hon har tidigare alltid haft ett utsökt språksinne!) och förstås vardagliga saker som tider eller liknnde.

Numera har hon sedan några år tillbaka en OSA-anställning, som hon verkar klara förhållandevis bra. Nyligen sjukskrevs hon dock på 50% under en kortare period. Mamma erkänner själv att hon har dåligt minne när det gäller det mesta, men min uppfattning är att hon är i förnekelsestadiet gällande hur omfattande problemet är. Min fråga till er är om det skulle vara möjligt för mamma att få hjälp från hemtjänsten med att ta sina mediciner på morgon och kväll - trots att det inte finns något bevis på att hon är dement (däremot en doktor hon haft i flera år som säkerligen kan intyga att det finns fog för extra insatser...)? Jag har själv jobbat inom hemtjänst till och från i flera år och vet att det inte alltid är helt lätt att bli beviljad insats om inte sjukdom kan påvisas. Dock har jag mindre insyn i hur själva utredningsprocessen går till. Räcker det med att läkaren och anhöriga intygar hennes tilltagande glömska? Mamma själv vill helst inte ha någon här alls, men jag är orolig att hon ska ta för mycket eller för lite piller så att det på sikt blir skadligt för henne med den obalans som uppstår. Mamma hävdar också att hemtjänsten aldrig skulle gå med på att komma upp och ge henne medicin på morgnarna innan hon rusar iväg till jobbet. Det kan förstås ligga något i att hon är aningen yngre än genomsnitts-vårdtagaren, men är ett aktivt arbetsliv en direkt motsättning till att man ska kunna få hjälp att komma ihåg tabletterna?

Jag funderar även på ifall det kan finnas någon annan sorts hjälp hon kan få - dvs någon som kommer hem till henne och kollar att hon tar pillren på korrekt vis, även om hon inte skulle vara berättigad till hemtjänst. Tack för att ni finns/Dottern

Hej

Du är en omtänksam dotter som verkligen bryr dig om din mamma och försöker se till hennes bästa och vi förstår din oro. Din mammas ålder har ingen inverkan på om hon kan få hjälp eller inte, utan det är helt och hållet behovet som styr. När det gäller hjälp och stöd från kommunen så är detta alltid frivilligt och det är din mamma som bestämmer om hon vill ha hjälp eller intej.

När det gäller mediciner så är detta en insats enligt Hälso- och sjukvårdslagen (1982:763). Det är således inget som kommunen beviljar bistånd till. Är det så att man behöver hjälp med att ta sina mediciner eller någon form av tillsyn vid medicinintag så delegeras detta av distriktssköterska efter att denna fått remiss från personens läkare. Man kan även vända sig till sin vårdcentral.

Man kan ringa Malmö stads växel på 040 - 34 10 00 och be att få tala med en biståndshandläggare inom Vård och omsorg som har ansvar för det område där man bor. Handläggaren kan bland annat hjälpa till med att förmedla kontakt med rätt distriktssköterska eller en arbetsterapeut. Mer information kring olika insatser som Malmö stad har att erbjuda både anhöriga och personer i stödbehov finns att läsa på:

www.malmo.se/Medborgare/Omsorg-vard--stod.html

Är det så att man vill ha påminnelse att ta sina mediciner utan att behöva ha olika personer ”springande” i hemmet så finns det hjälpmedel man kan få av en arbetsterapeut i form av en "karusell" som är en typ av dosett som piper vid utsatta tider. Ibland kan det räcka med ett hjälpmedel för att underlätta vardagen.

Hoppas detta ger dig svar på dina frågor och återkom gärna om du har fler funderingar.

Vänligen

Soctanterna