Sjuk, Ensam Och Gammal - Vad Kan Jag Göra?

Hej,

Min far är 69 år gammal. Han och jag har de senaste 15 åren haft nästan ingen kontakt alls. Han har isolerat sig och vill inte ha med någon att göra.

I somras märkte jag att allt nog inte stod rätt till och i julas besökte jag honom och fick det bekräftat. Han uppvisar tydliga tecken på att vara väldigt sjuk i någonting (kan knappt gå, sluddrar kraftigt när han pratar, sover nästan 20 timmar per dygn, glömmer saker, - rör sig, pratar och tänker mycket sakta, är "frånvarande", etc).

Sedan i julas har jag tjatat på honom 2 ggr per dag att jag ska få ta med honom till en vårdcentral. Han vägrar. Han vill absolut inte träffa läkare. Det är inget fel på honom säger han och han tycker att läkare är idioter.

De senaste 4 veckorna har han trillat och slagit sig 3 ggr. Senaste gången kom en ambulans och körde honom till akuten där han syddes och skickades hem. Han låser sig ute med jämna mellanrum.

I helgen var jag hemma hos honom igen. För första gången någonsin var inte lägenheten städad. Han var orakad och sjaskig, hade smutsiga kläder och luktade mycket illa. Det är uppenbart att han inte längre klarar av att tvätta vare sig själv eller sina kläder, men han vägrar ta emot hjälp och han vägrar besöka läkare. Förmodligen klarar han inte av sina toalettbesök heller, eller att sköta sina räkningar. Försämringen sedan i julas är enorm.

Han ringer heller aldrig till mig och talar om att han behöver hjälp med tex att handla (fastän jag ber honom) - att han varit på akuten fick jag reda på när jag ringde honom på kvällen. Det går inte att prata med honom om något av detta. Han blir bara tyst och vägrar svara.

Vad kan jag göra? Vart kan jag vända mig? Om han inte får vård kommer han förmodligen att dö ganska snart. Antingen svälter han ihjäl eller så trillar han i lägenheten och slår ihjäl sig.

/Förtvivlad son

Camero

2012-01-23 20:22

Hej!

Vi förstår att du blir förtvivlad över din fars tillstånd. När ens förälder åldras och får svårigheter att klara sig själv så kan det vara svårt att acceptera både för föräldern och barnet att rollerna förändras. Föräldern som är van att vara den som tar ansvar och ger trygghet och barnet som ser sin förälder som den som alltid finns när livet både är gott och känns svårt. Rollerna blir lite omvända och det kan vara svårt för din far att ta emot din hjälp och kanske extra svårt om ni inte haft någon ordentlig kontakt de senaste 15 åren.

Du är i en svår och tyvärr inte ovanlig situation. En möjlighet kan vara att du kontaktar en biståndshandläggare inom äldreomsorgen i den stadsdel där din pappa bor, för att diskutera hur man bäst kan gå tillväga när det gäller din fars situation. Dom kan göra ett hembesök och bedöma vilka insatser din far är i behov av.

Ibland kan ett hembesök av en distriktssköterska vara ett sätt att ordna en kontakt med sjukvården för en person i din pappas situation. En distriktssköterska kan fungera som läkarens "förlängda arm". De flesta uppfattar ett besök av en sjuksköterska som mindre hotfullt än att själva gå till mottagningen och träffa en läkare. Dessutom ger ett hembesök ofta mycket mer i form av att kunna bedöma hela livssituationen för en människa. Kanske kan du diskutera med en sjuksköterska på vårdcentralen där din pappa bor hur ett besök ska kunna komma till stånd.

Vänligen

Soctanterna