Hej!
Jag är gift med en man som har haft "tillfällig uppehållstillstånd" snart 2 år. Snart ska vi gå på en intervju och han ska söka permanent uppehållstillstånd. Saken hör till det att jag vet inte om jag ska berätta sanningen om hur jag uppfattar vårt äktenskap fungerar eller ska jag bara spela att allt är som vanligt? Vi har ju trots allt ett barn ihopa jag vill inte riskera att min man uppfattas som oseriös och blir kanske hemskickad..och då mister kontakten med vårt barn.
Kan berätta lite kortfattat varför jag uppfattar han som oseriös. Innan min man fick jobb så har jag stått för alla utgifter. När han fick arbete så det första han sa då jag bad han stå för halva utgifterna hyra, mat, el etc var att han räknade sin lön som "fickpengar" och efter många allvarliga diskussioner så fick jag pengar av honom. Därefter har jag lyssnat nästan varje månad på klagomål över att han är tvungen att betala...han beskriver sina vänner som är gifta med svenskar som betalar för allt - och jag är en utnyttjare. Vi planerade denna semestern att åka tillsammans till hans familj och låta hans familj träffa vårt barn. Vi kom överens att var och en betalar sin biljett...och jag för barnet pga jag tar hand
om barnbidraget. Allt var bra.....tills jag fick skattebesked om skatteåterbäring. Mindre än en vecka senare säger min man att jag kan oxå betala hans biljett...att han spenderat sina sparpengar...och har inte tid att spara ihop biljettpengen för han måste köpa kläder till resan oxå. Och han tillägger att då vi besöker hans familj så ska jag köpa min egen mat och inte leva som en parasit på hans familj. Jag har inga problem betala för egen mat men han hade kunnat sagt det annorlunda.
Andra problemet är oxå då det gäller mitt jobb...Min man sätter "krokben" för mig hela tiden. Jag är tvungen jobba sent ibland men då vägrar han ta hand om vårt barn - eller så visar han tydligt sitt missnöje då jag ko mmer hem. Hela hösten var en enda stressmoment i mitt liv då jag skulle både passa mitt jobb och ta hand om en"sur gubbe" hemma.
Min man är den sorten som är väldigt självkoncentrerad som ser inga andra personer här i livet förutom sig själv. Och det är tråkigt.
Ska jag berätta sanningen hur jag upplever mitt äktenskap med min man?