Hej!
Jag är en 19årig tjej och har varit tillsammans av och till med min pojkvän sen jag var 15. Vi har haft problem innan i vårt förhållande men det kom vi över tillsammans men nu är det verkligen dåligt och detta verkar aldrig ha något lyckligt slut då allt bara går tillbaka till ruta ett igen då han vägrar komma mig för nära…..
Jag får inte säga vad jag ville, fick inte tycka vad jag ville och han sa konstiga saker till mig som verkligen gjorde mig ledsen. Jag pratade med honom om det men jag mådde ändå dåligt då han inte verkade lyssna. Jag såg inget annat val än att bryta det igen, på riktigt trodde jag denna gången. När jag hade gjort slut ville min kille få tillbaka mig på alla möjliga sätt och han sa att han bara är inne i en svacka och att han bara ville leva med mig, men jag ville vänta och se. Jag ville låta honom märka att han inte skulle ta mig så förgivet som han gjort. Det gick två veckor och jag träffade den nya killen jag hade blivit intresserad av. Jag ville se vem han var mest, jag ville inte starta något nytt, då jag fortfarande älskade han jag nyss varit tillsammans med….
Min kille som är väldigt svartsjuk hade fått reda på att jag och han andra hade gått i stan och förföljde oss och blev rasande när han såg oss. Då vi pratat om det så kom överrens om att vi skulle försöka igen….
Nu är det så att min kille och jag är inte tillsammans men jag gör allt för att vi ska bli det. Jag har sagt förlåt hur många gånger så att jag inte kan räkna längre, jag ångrar mig verkligen då jag ljög och gick bakom ryggen på honom men jag mådde dåligt och jag vet verkligen inte vad som flög i mig. Jag vet att allt är mitt fel och att jag måste fixa till det men just nu känns allt så svart och hopplöst…..
Det var ett halvår sedan detta hände men han kommer fortfarande inte över det… Jag hade velat gå i någon terapi då jag tror det hade fungerat men alla förhållandeterapier verkar bara vara för vuxna som har barn…..
Det känns bara som allt jag gör, säger, och alla positiva tankar är bortspolad tid. Ändå älskar vi varandra, träffas och har bra stunder och vi vill verkligen att det ska fungera. Jag vill inte bryta det vi har igen utan jag vill att vi ska bli tillsammans och kunna vara lyckliga och lämna saker bakom oss. Jag bör också säga att vi umgås exakt som att vi är tillsammans bara det att vi är det inte och bandet mellan oss har sprickor som behöver lagas…...
Men hur? Jag behöver vägledning för jag vet inte hur länge jag orkar ha det såhär längre. Vi måste ha lite hjälp för att hjälpa varandra!
Förlåt för ett superlångt mejl men tack på förhand!