hej!
Jag är en tonårstjej. vi är flera ungdomar i vårt hem och det uppstår ofta konflikter.
Jag har en bror som jag alltid har oroats över trots att jag är lite yngre. Jag misstänker att han blivit utstött i grundskolan, att han inte mår bra i sig själv (dåligt självförtroende). Han har inte mycket kompisar och sitter hemma väldigt ofta. Det känns som att han tappat lusten för livet på något sätt.
det är svårt hur jag ska göra.
Det känns som att saker inte blir bättre för min mamma daltar med honom, han får andra regler. Pappa hanterar sitationen annorlunda, genom att få utbrott som drabbar hela familjen.
Det största problemet hemma är att broren inte är social. Han mumlar och ger ofta mystiska svar med "vilje". han inleder aldrig konversationer och när man inleder en med honom får man ett luddigt svar och sen är den avslutad. Det är oftast med mamma och pappa detta sker. Om någon skulle fråga honom något och sen inte förstå svaret brukar mamma tolka, alltså svara i hans ställe. Och då tycker jag det är jobbigt. Det måste finnas någon orsak till varför han gör så? det kan väl inte vara omogenhet som min pappa säger?
Jag tycker också det är väldigt svårt att få honom att må bättre. Vad ska jag göra? Jag har väldigt stor umgängeskrets men jag kan liksom inte ta med honom på fetser osv. jag är rädd för att folk ska vara elaka mot honom. Sedan skämms jag också lite fasten jag verkligen inte vill det och det mår jag dåligt över.självklart får han vara med