Hej,
Jag har nyligen fyllt arton och skjutit på saker och ting allt för länge.
De senaste tre åren har livet vart riktigt stökigt för mig och såklart resten av min "familj". Jag och min mamma har en ansträngd relation, vilket innebär att ena dagen jag träffar henne an hon vara trevlig mot mig medans nästa står hon och tjaffsar om hur dålig och löjlig jag är. När hon mår riktigt dåligt och är stressad kan hon knäa mig och gå in i mig. Ibörjan var jag inte säker på om hon gjorde det med flit men så småningom har jag förstått att det är. Så har det bara vart det senaste året. Medans det andra har vart i nästan tre år mer eller mindre.
För bara en månad sen skiljdes mina föräldrar och flyttade isär. Det trodde jag skulle bli en bra lösning på lite problem och en bra anledning för mig att slippa träffa henne.
Jag bor normalt borta i veckorna för att kunna gå i det gymnsie jag valt, går sissta året. Medans på helgerna åkte jag hem ( där pappa fortfarande bor). Men mamma kräver att jag ska komma till henne i veckorna minst ett par dagar, jag gick med på det i början men nu har hon höjt ribban för mig och ökar hela tiden dagar hon vill att jag ska tillbringa med henne. Det slutar sällan på något trevligt sätt och jag får ofta ångest inann jag ska dit.
Och så började pappa dricka... Inte gätte mycket hela tiden men på helgerna när han inte jobbar. Han blir extremt pratglad och på mig. Vägrar lyssna på vad man säger och tjaffsar hela tiden emot. Det blir bara värre för varje helg han hållt på. Sisst däckade han framför tvn efter att vi börjat tjaffsa, och jag hade låste in mig på mitt rum för att komma undan lite. Jag är orolig för honom och vill inte att han ska hålla på som han gör, vi hade en bra relation tidigare åtminstone bättre än vad mamma och jag haft, det känns dumt om den ska behöva förstöras för att han jämnt är full när jag är där. Jag vill inte bo med honom på helgerna när han är dragen men jag vill defenitivt inte bo med mamma.
Jag vet inte vad jag ska göra eller hur jag ska ta mig ur situationen.
Jag är mycket väl medveten om att jag räknas som vuxen och borde kunna fatta mina egna beslut. Men är fast, jag vill inte såra någon av mina föräldrar eller se dem må dåligt. Helst av allt skulle jag vilja bryta kontakten med min mamma helt och bo ensam över helgerna också. Men jag kan inte försörja mig helt själv än och hinner inte jobba mer än vad jag redan gör och få det att gå ihopp med skolan. Och har svårt att stänga dem ute helt eftersom att det klart och tydligt ständigt påminner mig om att de behöver mig för att måbra i mammas fall och i pappas fall för att inte låta huset sunka ihopp helt. Vet inte vad jag ska göra eller vart jag borde vända mig?