Hej!
Jag hoppas jag lägger den här frågan i rätt forum, den faller på sätt och vis in under många rubriker.
Jag har en vän som är över 18 år vars mamma tycks vara i ett dåligt förhållande med mannen mamman är gift med. Mannen har tydligen knuffat mamman väldigt hårt bakåt i tiden och min vän misstänker att det förekommit mer misshandel som mamman inte vågat berätta om. Mannen har svårt att kontrollera sig själv när han dricker alkohol och har även svårt att låta bli alkohol, han blir våldsam men särskilt verbalt. Senaste jag hörde var att han sagt att han skulle dricka för att straffa mamman för att hon lämnade honom ett par dagar då han betett sig väldigt hotfullt. För inte så länge sedan körde han rattfull och släppte av mammans hund bredvid en stor väg, detta under de dagar mamman tillfälligt lämnat honom. Han har även under denna period hotat med att göra saker med hunden så att hunden inte kan andas mer. Listan kan göras lång tyvärr..
Idag ringde mamman upp min vän och berättade att min vän inte kunde ha kvar sina saker i deras hem längre och att vännen inte får komma dit. Lite senare får min vän reda på att mannen slängt ut alla hennes saker i trädgården. (Min vän bor inte permanent där utan studerar annars på annan ort men skulle varit hemma över julen.) Mannen har också hotat att skicka någon person efter alla som ställer sig på mammans sida och han läser alla mammans sms hon får och annat som hon får skickat till sig. Detta har trappats upp mer och mer de senaste veckorna kanske ett par månader. Personligen blir jag särskilt orolig över mannens kontrollbehov över mamman samt att han inte tycks bry sig om vad som händer med andra (t.ex det där med hunden).
Jag har skickat information till min vän om kvinnojourer samt nummer, nummer till socialtjänsten och till polisen och jag lyssnar alltid när min vän ringer och behöver prata av sig. Jag har även sagt att man kan gå till vårdcentraler för att få tid hos kurator och tipsat om att sätta upp sig i bostadskö fall ifall mamman skulle vilja skaffa eget en dag.
Min vän är frustrerad över att mamman inte lämnar mannen, men vad jag har lärt mig är det mycket mer än att "bara lämna" någon. Hon har kanske hopp om att relationen ska bli bra eller är rädd för konsekvenser och andra orsaker.
Jag tror inte mamman är redo för ett uppbrott än tyvärr, man kan ju alltid hoppas att det blir bra igen mellan dem, men som sagt att han försöker kontrollera henne och isolera henne samt hotar en massa gör mig väldigt orolig.
Så det jag undrar över är, dels hur och om jag kan hjälpa min vän och hennes mamma. Finns det något annat jag kan säga eller göra?
Vilka fler insatser finns det för kvinnor som är i den situation min väns mamma befinner sig i?
Sen undrar jag också vad min vän kan göra för sin mamma? Det är såklart väldigt känslosamt för dem båda men jag tror kanske att min vän hade uppskattat några råd om vad hon kan göra.
Min vän undrade också över bodelning då mamman någon gång uttryckt att det vore jobbigt att dela på sig med tanke på bodelning (bostad, saker, osv.) Mamman äger ett fritidshus som hon älskar som hon fick i bodelningen från hennes tidigare äktenskap. Jag tror inte det finns ett äktenskapsförord på stugan. Innebär detta då att fritidshuset är giftorättsgods? Jag läste äktenskapsbalken 7 kap 1 och 2 §§ och jag tror inte stugan ingår i någon av punkterna i 2 § tyvärr. Nuvarande mannen har nämligen hotat med att han ska ta stugan och att hans släkt ska ha rätt till att ha den. Så finns det något annat mamman skulle kunna göra för att behålla stugan?
Nu har jag fokuserat mycket på min vän och hennes mamma men jag hoppas givetvis att det finns hjälp att få för mannen också.
Förlåt att det blev ett väldigt långt inlägg, det är okej om ni tar bort delar ni inte tycker är relevant!
Tack på förhand för svar!
MVH en vän