Jag är gift och vi har gemensamt barn i förskoleåldern. Alla äktenskap går upp och ner..har tyckt våran äktenskap varit
kanske lite för mycket nedåt. Trodde då vi åkte på semester tillsammans att vi nånstans hittat en väg tillbaka. Det dröjde
inte länge efter vår hemkomst som min man började förändras...blev ilsken och kort i ton..anklagade mig för alla
möjliga saker..vissa saker stämde inte ens..och en dag blev han plötsligt helt tyst - vägrade och prata med mig. Nu
har det gått exakt 15 dagar och varje försök jag gör för att få honom att kommunicera bemöts med tystnad. Jag
känner att min närvaro irriterar honom och jag märkte då jag skulle sätta vårt barn att sova att då jag bad om hans
huvudkudde som min man använde som ryggstöd i soffan att hela hans kroppsspråk viskade stark ilska som om
han hade lust att slänga kudden på mitt ansikte men vårt barns närvaro förhindrade honom. Jag har börjat undra hur
mycket ilska bakom denna tystnad?
Förra veckan i torsdags fick jag ett sms av min man..det stod bara "jag vill skiljas". Jag skrev tillbaka OK och vi får
prata mer då jag kommer hem. Fick inget svar tillbaka..och då jag kom hem vägrade han att prata med mig.
Jag vet inte vad jag ska göra för att få min man att prata med mig. Vi har trots allt ett barn gemensamt. Det känns oroligt
att lämna vårt barn i förskolan då jag inte vet om han hämtar barnet eller inte. Det känns konstigt att gå omkring här
hemma och vistas runt en person som inte talar med mig. Jag vet inte vad jag ska göra?
Imorse sa jag till min man att det var nog dax att han tog och packade sina kläder och det han behöver i en resväska
och flyttar hem till en vän och kan höra av sig då han känner sig mogen för en diskussion. Jag blev lite förvånad
över att min man skrek mig i ansiktet "Jag flyttar den dagen jag får min lön - alltså 25/8".
Vad ska jag göra? ansöka om skilsmässa? Vad händer med vårt barn? Jag förstår inte hur min man kan bara
sluta prata med mig tvärt...speciellt då man har barn gemensamt?