Min Man Slutat Prata Med Mig

Min man har de senaste åren alltid varit arg,lättirriterad och humörsvängningar. Känns ibland
att man får tassa på tår runt honom. Finns perioder då det känns som om han undviker mig
eller vägrar helt enkelt att prata med mig eller pratar men är väldigt ilsken. När han är i dessa
perioder har jag egentligen ingen aning om vad det handlar om. Jag har en uppfattning att han
har en väldigt låg stresstolerans för saker och ting.....det räcker någon säger till honom att de
tänker ev sparka folk från hans jobb så startar det en oro hos honom och hans humör förändras
och han blir väldigt sluten och får aggressiva humörproblematik.

I somras kom han i bråk med sin mamma ang pengar. Hon påstår han lånat pengar för
längesedan och vill ha dem i retur. Han blånekar. Hon sa att han inte var välkommen längre
i hennes hem förrän varenda krona returnerades.

Först tog han saken lugn. Sedan förändrades han. Plötsligt en dag ville han inte prata med
mig längre. Vad som egentligen utlöst oviljan att prata med mig vet jag inte riktigt vad det
handlar om. Jag trodde att det skulle passera..............men nu har det gått 2 månader och
han vägrar prata med mig. Försöker jag prata så vägrar han svara..försöker jag tvinga fram
ett svar så svarar han aggressivt och blir fruktansvärt ilsken. Vi har barn och jag börjar
undra så smått vad de tänker över denna situation.

För 1 månad sedan fick jag ett sms av min man att han vill skiljas....sen hände det liksom
inget mer. Så jag fixade fram skilsmässopapprena. Han skulle ge hälften av de 450kr
men änsålänge har jag inte fått dem och papprena ligger kvar på bordet.

Min man skickar sms ibland att han kräver förlåtelse för han tycker jag pratat otrevligt
mot honom. Första gången gjorde jag det av ren spontanitet för jag trodde verkligen att
jag gjort nåt fel. Dagen efter samma visa igen - han vägrar prata med mig. Nästa gång
jag fick samma sms så bad jag min man uppsöka en psykolog eller läkare.

Jag mår inte bra av denna situation. Jag t om bett min man flytta pga barnen. Ingen
mår bra av denna situtation och jag tror knappt min man gör det iheller. Men ingenting
händer pga min man pratar inte med mig mera.

Jag fått informera skola, dagis att min man inte pratar med mig och jag inte vet vad
det handlar om. Så dagis får dubbelinformera alla saker så att de vet att båda får
info om saker och ting.

Jag vill inte skiljas men det ser ut som jag blir tvingad att göra det pga såhär
kan man inte leva. Jag mår inte bra och hittar ingen utväg ur allt detta. Jag
börjat få minnessvårigheter och känner att jag fått tunnelseende. På jobbet
har jag tappat fokus på saker och ting. Vill inte sjukskriva mig och har inte råd
med det. Min man väntade förra månaden ända till det sista och lägga pengar
i min konto så hyran kunde bli betald.

Maria
2012-09-04 08:39

Hej!

I bland blir inte livet som man tänkt sig och det verkar som ni under en längre tid haft problem i er relation. Du skriver att din man under de senare åren blivit mer och mer lättirriterad med humörsvängningar. Det känns säkert plågsamt att den man valt att dela livet med genomgår stora förändringar.

Du skriver inte om din man kommunicerar med era barn, om det även finns svårigheter med kommunikationen där så kan dina barn behöva stöd för att reda ut sina tankar. Du anser nu att situationen är ohållbar och du beskriver att du även drabbas av hälsoproblem. Om du har en läkare på vårdcentralen som du kontakt med så kan du få en remiss för att träffa en kurator inom vården. Om du vänder dig till socialtjänsten i Malmö finns olika möjlighet att få råd och stöd.

Om båda parter vill så finns Familjerådgivning där det är möjligt att få stöd i att förändra sin relation. Det går även bra att vända sig till familjerätten när eller om man bestämt sig för att avsluta relationen. Du kan läsa mer om Familjerådgivning nedan:

https://malmo.se/Medborgare/Social---familjefragor/Familj-barn-och-ungdo…

Eller om och Familjerätten:

https://malmo.se/Medborgare/Social---familjefragor/Familj-barn-och-ungdo…

Det verkar som om att du/ni är i stort behov av att få någon form av förändring i ert dagliga liv. Du kan ta ansvar med ditt eget agerande för dig själv och barnen. Din man måste själv ta ansvar för hur han vill ha det med er relation. Vi hoppas att du hittar en väg framåt för dig och dina barn oavsett om ni väljer att fortsätta eller avsluta er relation.

Vänligen

Soctanterna