Min situation är akut för att jag är egentlige hemlös- bor numera hos en avlägsen släkting och inte orkar håla tempot i att söka och var så aktiv i bostads hyperaktivitet-tack och lov att jag under min friska tid byggde bra relationer med folk
som hjälpte mig med allt httils.Men är det meningen att de ska täcka de håll som samhället inte har resurser ill -för att de är också bara människor oc det är vä inte deras jobb eller skyldighet.
Snart kommer deras son och jag blir väl på gatan -har ingen att vända mig till-funderar varje dag om jag inte ska bara ta liet av mig-fösökte en gång. har igen att vända mig -fick ingen hjälp och väntar på en tid hos psykiater-fast jag var någon gång i tiden var välfungerande människa med jobb och hade bästa betyg i allt. Jag bor i malmö just nu och tror inte jag ska överleva längre till -men jag bryr mig inte för att den smärtan jag känner är outhärlig-men hjälp finns inte i den utstreckning man beöver för att må bättre -hittils fick jag ingen handikappsersättning.arb.förm jagar en fast man är sjukskriven f.k. kommer inte till avstämningsmöe eller hör av sig överhuvudtaget m,m,tänkte be läkare att de lägger in mig tills någon kan hjälpa mig som aldrig behövde hjälp men numera behöver akut hjälp.Jag vet svaret som ni kommer att skicka-att vända mig till psykiater-men jag behöver flk som ska ta hand om olika dear man nte har resurser till att ordna.
Min vänina vill lämna mitt ärende till sociall styrelsen men jag avledde henne för att det är ändå försent. tänk bara på att et finns iga garantier tt ni själ drabbas och om den lagliga rätten ska jag inte ens tala om .den är för de starka. Hon skriver detta men jg tror inte det hjälper mycket - men tacksam om ni kan höra av Er och visa att ni bryr er.