Postat: 2007-09-14 15:37
Hej!
Jag blir förtvivlad när jag läser de här inläggen. Jag tycker att det är förfärligt att anhöriga ska känna sig så hjälplösa, och uppleva att det är så svårt att få hjälp.
I ett av inläggen skrev Nellie att hon vill att hennes bror ska få hjälp av en psykolog, och fick ett jättekonstigt svar av soctanterna. Det är väl klart att samhället kan hjälpa någon att komma i kontakt med en psykolog. Det finns psykiatriska mottagningar och vårdcentralerna ska kunna hjälpa med psykiatrisk/psykologisk kompetens eller ge remiss till öppenmottagning. Jag tycker att det var jättekonstigt att ni skrev att hon fick kontakta någon privat och att det är dyrt. Det är möjligt att man kan göra bedömningen att det är mindre meningsfullt att ge psykologhjälp till en person i aktivt missbruk, men det är ju en bedömning som ska göras av en person med den kompetensen (läkare/psykiatiker).
Soctanterna skrev "När det gäller kontakt med myndigheter är det viktigt att vara envis och ihärdig, så fortsätt på samma spår som du redan är inne på." Vad är detta för inställning? Att det bara är den som orkar tjata som kan få hjälp i vår kommun?
Nellie, jag tycker att du ska vända dig till iof-chefen i stadsdelen och KRÄVA att få hjälp.
Jag förstår verkligen hur uppgiven du känner dig Nellie, och jag tycker att du är urstark som orkar kämpa på.
hälsningar,
Johanna