Postat: 2007-09-27 22:19
Äntligen ser vi ett ljus i tunneln! Om två veckor skrivs min älskade lillebror in på ett behandlingshem långt ifrån Malmö, och mina tårar rinner av lättnad. Måtte detta vara början på ett nytt liv utan droger! Jag vågar ännu inte tro att det verkligen kommer att hända, jag är så oerhört rädd för att bli besviken igen. Jag är rädd för att Soc. ska sätta käppar i hjulet även denna gång. Vi klarar inte ännu en besvikelse, den saken är säker...
Snälla, håll tummarna för oss, för lillebror att han äntligen ska få hjälp!!
Postat: 2007-11-13 13:58
Hej!
Åhh, vad jag känner igen mig i dig. Jag är också syster till en missbrukare som åkt in och ut massor av gånger på behandlingshem och vi har "hjälp" och "hjälpt" honom. Det som fick honom att vakna var den dagen vi sa upp all kontakt med honom, hälsade inte ens på honom, oj vad jobbigt det var. Han har nu varit drogfri i fyra år, men ha tagit sig ett återfall i somras, just nu har vi ingen alls kontakt. Han har gjort försök att ringa vår mamma och han jobbar nu varje och verkar sköta sig.
Du ska veta att den dagen JAG insåg att det är han helt och hållet som kan göra något åt sin situation, det var nog som att bli frälst eller något ditåt för mig. en sådan skön känsla. Men det tog MÅNGA år att komma dit och jag tyckte inte människor var kloka när de sa till mig att inte bry mig så mycket.
Visst älskar jag min lillebror jätte mycket än idag, men jag har släppt honom på något sätt och är inte alltid orolig och ledsen, jag har gjort allt jag kunnat.
Hoppas att du också kommer att nå dit, det låter kanske otroligt (det tyckte jag också) men det går.
Många kramar o lycka till, försök att tänka på dig själv, Nellie.
Annelie
Postat: 2007-11-20 13:23
Hej Annelie,
Tack snälla för dina ord. Det låter kanske konstigt, men det känns skönt att man inte är ensam om detta, även om jag önskar att ingen hade behövt gå igenom det.
Min bror har nu varit på behandling i snart två månader, och det går väldigt bra för honom. I helgen fick han permis för första gången, men valde att åka tillbaks till hemmet en dag i tidigare eftersom han kände att han inte klarade av att vara ute i verkligheten riktigt än. Känns skönt att han mer och mer inser...
Jag vet att vi ännu inte ska "ropa hej", men det är en stor tyngd som har lyfts från mina axlar och det är befriande.
Tack än en gång, jag tänker på dig/er...
Nellie
Postat: 2007-09-28 07:03
Hej Nellie!
Underbart att höra att din bror äntligen kommer att få hjälp! När han väl är inne i behandlingen så hoppas vi att du och din familj kan få lite lugn och ro och slippa bekymra er för din bror.
Naturligtvis håller vi tummarna för att allt ska gå bra! Det förtjänar både du, din bror och er övriga familj!
Hör av dig och berätta!
Ha det bäst!Med vänliga hälsningar soctanterna.
Postat: 2007-12-13 11:58
Hej!
Jag har tänkt så på dig och undrar hur du mår!
Svara gärna, men bara om du har lust.Mvh
Annelie
Postat: 2007-12-18 00:10
Hej Annelie!
Tack snälla för ditt inlägg. Min bror är fortfarande på behandling, dock har han tagit två återfall under permission, vilket innebär att han inte längre får stanna hemma över natten. Han får dock komma hem till jul. Det positiva är att han faktiskt själv erkände det till personalen på behandlingshemmet. Jag vet inte vad jag ska tro om hans chanser, jag bara hoppas att hans återfall har fått honom att inse saker och ting, det påstår han i alla fall själv.
Tack än en gång Annelie, hur är det själv?
/Nellie