Min Bror Igen...

Postat: 2007-08-06 10:18

Hej Nellie!

Först vill vi bara säga att vi tycker att det är jättebra att du hör av dig hit med frågor om din bror och att vi inte alls tycker att du är tjatig.

Vi förstår att du är orolig för din bror och att du nu vill att det ska hända något meningsfullt. När det gäller tvångsomhändertagande så sker detta utifrån Lagen om missbrukare i vissa fall (LVM). Som anhörig kan du göra en LVM-anmälan gällande din bror. Vi föreslår att du skriver ner din anmälan och att du där berättar om din brors situation och att du anser att han är i stort behov av hjälp, men att han inte klarar det på egen hand. Skicka sedan din anmälan till den socialförvaltning din bror tillhör.

När LVM-anmälan kommer in tar socialsekreteraren ställning till om en LVM-utredning ska öppnas eller ej. Om din bror inte på frivillig väg vill han någon form av behandling eller om tidigare erfarenheter har visat att frivillig vård inte har fungerat, kan tvångsvård komma i ifråga. Innan det beslutas om tvångsvård genomgår klienten alltid en läkarundersökning, där läkarintyget utgör en del i bedömningen kring om klienten ska omhändertagas eller ej. LVM-utredningen kan tyvärr ta lite tid, eftersom man i största möjliga mån vill försöka få klienten att gå in i behandling på frivillig väg.

För att tvångsvård ska komma i fråga gäller:
1. Om någon till följd av ett fortgående missbruk av alkohol, narkotika eller flyktiga lösningsmedel är i behov av vård för att komma ifrån sitt missbruk,
2. vårdbehovet inte kan tillgodoses enligt socialtjänstlagen eller på något annat sätt, och
3. han eller hon till följd av missbruket
a) utsätter sin fysiska eller psykiska hälsa för allvarlig fara,
b) löper en uppenbar risk att förstöra sitt liv, eller
c) kan befaras komma att allvarligt skada sig själv eller någon närstående.

Om socialtjänsten bedömer att missbrukaren uppfyller dessa kriterier, skickas ansökan om tvångsvård till Länsrätten som sedan är de som beslutar om ett tvångsomhändertagande ska ske.

Socialtjänsten kan även besluta om att göra ett så kallat omedelbart omhändertagande om:
1. det är sannolikt att missbrukaren kan beredas vård med stöd av denna lag, och
2. rättens beslut om vård inte kan avvaktas på grund av att missbrukaren kan antas få sitt hälsotillstånd allvarligt försämrat, om han eller hon inte får omedelbar vård, eller på grund av att det finns en överhängande risk för att missbrukaren till följd av sitt tillstånd kommer att allvarligt skada sig själv eller någon närstående.

Ett omedelbart omhändertagande sker, precis som namnet säger, omedelbart och klienten tas då in för en läkarundersökning. Även vid ett omedelbart omhändertagande är det sedan Länsrätten som beslutar om tvångsvården ska fortsätta eller avbrytas.

Tvångsvård har ju varit och är fortfarande en fråga som debatteras med jämna mellanrum, men som vi ser det så är det ett måste ibland för att kunna gå in och rädda människors liv. Och man får inte glömma att syftet med tvångsvård är att försöka motivera missbrukaren till frivillig behandling.

Hoppas att du har fått svar på dina frågor, Nellie, och att din bror nu kan få den hjälp han behöver och har rätt till. Hör gärna av dig igen om du har fler frågor eller om du har lust att berätta hur det går för din bror.

Lycka till!

Hälsningar Anette och Åsa

Postat: 2007-09-24 15:33

Hej tråkigt med din bror tyvärr är det så att missbrukare ofta gör andra illa speciellt då sin familj.Vet av egen erfarenhet.Det ksnske låter tufft men ibland kan det vara bäst att stänga av den som är mitt uppe i ettmissbruk från familjen tills han gjort något åt sin situation.Med tanke på att han stjäler från sin mor.Man kan räkna med att sånt aldrig tar slut så länge drogerna älr med.Det finns ingen möjlighet att göra något för den som inte vill och visar att den vill.Man knäcker sej själv till sist.Däremot kan man ge stöd när han själv visat att han gör något.Helst inte för att han är inne i någon behandlig.Vet inte om det är rätt men jag har själv varit missbrukare i många år och vet att allt som gör knarkandet lättare utnytjar man.Så jag ger er detta råd utifrån vad jag själv vet.Tycker att det är synd om alla som är anhöriga dom lider ofta mer sdom har inga droger att bedöva sej med heller utan får leva med smärta oro och ångest.Medan den som knarkar glatt knarkar vidare för samvete och empati är bortkoplade så länge man drogar sej.hoppas hur som helst att allt ordnar sej för er i framtiden.

Postat: 2007-09-26 07:07

Hej Åsa!

Och tack för ditt inlägg! Det känns bra att även någon som har egna erfarenheter av missbruk hör av sig. Vi är helt övertygade om att en person som har egna erfarenheter av denna problematik på ett helt annat sätt än vi soctanter kan förstå vad det handlar om.

Må gott!

Hälsningar Anette och Åsa

Postat: 2008-04-05 20:03

Jag vet att det är länge sedan att du skrev inlägget och kanske inte ens läser detta, men jag vill att du ska veta att det är avundsvärt det du gör och starkt av dig att ha klarat dig så här långt. Själv har jag befunnit mig i en liknande situation och vet vad du går igenom. Det haf har insett nu, efter många år av kämpande för min bror är att man måste sätta en gräns, fast det är nästan omöjligt och inte låta honom köra över en, gång på gång. Lära sig att säga Nej.
Ta hand om dig och lycka till!
/Cecilia

Postat: 2008-05-13 13:29

Hej... håller med Cecilia,attb som anhörig till missbrukare måste man lära sig att kunna säga Nej,ialllafall när det gäller pengar!! en missbrukares uppfinnesrikedom att manipulera anhöriga o vänner är enorm...har själv erfarenhet( är själv nykter f.d heroin missbrukare)..vill hoppas att din bror,har viljan att sluta själv,o kanske ta emot den hjälp han faktiskt kan få,finns ett otal varianter,allt från 12-stegs behandlingar,till mer eller mindre militäriska behandlingar som t.ex Västkustfamiljen... men framförallt så måste viljan att sluta finnas hos individen själv(tyvärr)..men som anhörig kan man ju beroende på hur illa man tycker sin anhörig eller vän far,,o det behöver ju inte vara så mycket, för livet som missbrukare är ingen dans på rosor, men finns ingen vilja så är det svårt,men man kan ju söka tvångs omhändertagande som t.ex LVU,eller LVM....M.v.h..Christer