Orolig För Två Kompisar Till Min Son

Hej.

Jag känner mig väldigt orolig för två kompisar till min son. Min son och de andra går inte längre på samma skola, men umgås på fritiden. Att de har problem är inget nytt, men nu börjar vi se konsekvenserna av att inget handfast görs som kan vända deras destruktiva väg. Den ena pojken tycker skolan är väldigt svår och han uteblir som oftast från skolan. Min son frågar honom om han inte får hjälp, men då säger han att han inte får det och att det inte är någon idé. Han har gjort tester som han säger "visade att han var dum i huvudet". Det är en otroligt snäll och fin människa och det är så tragiskt att detta får hända honom.

Den andra vännen är väldigt social, kreativ och drivande.Min son gillar honom verkligen så de tidigare hittade på bra projekt ihop. Spelade in filmer av olika ideér de hade och gjorde parkourfilmer- hade en egen youtubekanal osv. Riktigt kreativa!! Sen en och en halv månad umgås han med några andra vänner och använder nu sin kreativitet till att stjäla cyklar istället. Detta är vad han själv berättat för min son. Sen han började med detta umgås inte alla tre längre. Hans föräldrar är skilda. Hans mamma bor hemma i Sverige varannan vecka och han är inte så sugen på att bo hos sin pappa, så jag tror att han bor mest med sina systrar. Men detta sista har jag inte riktigt belägg för nu. Vet att det var så i våras.

Vad ska jag göra? Funderar på att göra en socanmälan, men vill inte lägga bördor på dem, jag vill sätta strålkastarljuset på att i första fallet verkar inte skolan göra det den ska och i andra fallet - var är pojkens fasta trygga hand. Med vänlig hälsn
ing,Anna

Anna
2015-10-08 09:33

Hej!

Vi tycker att det är bra att du känner ett engagemang för din sons kamrater.

Det är svårt att svara på din fråga, vi vet inte hur gamla pojkarna är och det blir mest spekulationer om hur pojkarna har det.

När det gäller din sons kamrat som säger att han genomgått en test i skolan så kan vi omöjlig veta vad det handlar om. Har du möjlighet och känner dig bekväm med att prata med pojken så är det kanske där du ska börja. Han säger att han har genomgått någon form av test. Vi tänker att om man har kommit fram till att han har någon form av diagnos så borde man även ha kommit fram till någon form av insats för honom. Han kanske har svårt att hantera beskedet och ta emot den hjälp som han förhoppningsvis erbjuds. Då är det kanske det du ska försöka göra, lyssna på honom och stötta honom i att ta emot eventuell erbjuden hjälp.

Den andra pojken verkar enligt vad du skriver ha en besvärlig och kanske en otrygg social situation. Där kanske du också om det är möjligt ska försöka prata med att lyssna på honom så att du får lite mer kunskap om hur han har det. Om han går i skolan och om du tror att han skulle behöva ha någon form av socialt stöd så kanske du skulle kunna börja med att föreslå och förmedla en kontakt t.ex. med skolkuratorn på hans skola.

Man kan alltid göra en orosanmälan till socialtjänsten.

Vänligen.

Soctanterna.