I utredningen som gjorts under sommaren har soc,tj kommit fram till att barnets pappa inte får ha obevakat umgänge. under en tid har jag fungerat som "övervakaren" men framöver orkar jag inte detta då jag och barnet kommer att bo i vårt eget nya boende. Då är frågan vem som ska övervaka. Advokaten jag pratat med säger att släkten inte är lämplig som övervakare då de ofta förringar orsaken. Soc säger att det är jag som ska ta beslutet, men soc kan tänka sig släkten, men enl advokaten kan ett sådant beslut ligga mig i fatet längre fram, ifall vi möts i rätten kring umgänget. Kvar står jag och ska ta beslutet. ska jag hålla inne umgänget? är det bäst för barnet? kan det ligga mig i fatet att hålla inne umgänget? jag känner mig fullständigt ensam i detta beslutet. Det borde vara förbjudet att bli ensam i ett sådant beslut, finns det verkligen inte stöd inom soc tjänsten? Soc sekr som gjorde utredningen säger att det är mitt beslut och familjerätten gör detsamma, men vi kan jämka fram en lösning, som kan ligga mig i fatet. Jag kan inte vara ensam i detta, vad ska jag göra?