Hej!
Jag är en man på 40 med familj fru och två barn under 10 som sökt hjälp för mitt alkoholmissbruk. Fick super bra hjälp av vården men som alltid ska göra en orosanmälan göras vilket jag är helt med på, väntar också på om jag kan få hjälp av en drogterapeut.
Nu till saken att den här utredningen som nu startats äter upp mig, känner mig oerhört kränkt och min fru blev förvånad hur otroligt ledande frågor det var om mig. Kan tillägga att jag har ett bra jobb, god ekonomi, finns inte i något belastningsregister, alltid sett efter mina barns bästa, aldrig druckit mig berusad inför barnen utan det har skett på nätter och kvällar eller stunder jag varit bortrest.
Önskar idag att jag inte sökt hjälp utan försökt lösa det här själv. Skolan ska kontaktas så nu är vi som föräldrar sedda som paria av personalen där, barnen ska korsförhöras, frun får ledande frågor som hon tycker är direkt stötande. Har jätte bra stöd från min fru som nästan är helnykterist. Min fråga är om det ska vara så här? Det är inte konstigt att folk inte söker hjälp när man hamnar in en fransk militärdomstol där man är skyldig tills motsatsen är bevisad, det är oerhört kränkande.