Oro för vuxen son

Hej.
Min vuxne son har en neuropsykiatrisk diagnos sedan tonåren. Ett symptom är svårighet att komma igång och skjuta upp allting. Nu är han är i en väldigt tung situation med ekonomiska problem, avbrutna studier, missbruk och en rejält stukad självkänsla. Tidvis har han tänkt på att avsluta sitt liv. Han har bott hos mig en period men släpper då allt och dricker mycket alkohol. Han medicinerar men börjar då ta för mycket så det är ett dåligt alternativ.
Han är inskriven på Arbetsförmedlingen och har skött de jobb han haft men nu är han arbetslös utan ersättning.
Situationen är väldigt tung för oss alla. I vilken ände börjar man och vem ska kontaktas? Jag tror han är villig till behandling.

M
2025-12-22 09:50

Hej!

Det du beskriver låter som en mycket tung situation, både för din son och för dig som förälder. När det finns både neuropsykiatriska svårigheter, missbruk, ekonomisk stress och perioder med suicidtankar brukar det kännas som att allt hänger ihop i en enda stor knut. Då kan det hjälpa att ta det i rätt ordning och få in rätt stöd runt honom.

Om det finns en akut risk här och nu, till exempel att han pratar om att ta sitt liv, är påverkad och inte går att nå fram till, eller att du känner att han inte är säker, ska ni inte vänta. Ring 112 eller åk till psykiatrisk akutmottagning. Vid mindre akut oro kan ni ringa 1177 för vägledning till rätt mottagning.

För sociala stödet kan han kontakta socialtjänstens mottagning för vuxna och be om stöd kring missbruk och ekonomi. Socialtjänsten kan erbjuda insatser som motivationsstöd, öppenvårdsbehandling, kontaktperson, stöd i att komma igång med vardag och myndighetskontakter och ibland även hjälp med boendefrågor. Om han saknar inkomst kan han också ansöka om ekonomiskt bistånd, men då brukar socialtjänsten samtidigt kräva att han gör det som är möjligt för att bli självförsörjande, till exempel är inskriven på Arbetsförmedlingen och följer en plan.

Eftersom han har en neuropsykiatrisk diagnos och svårt att komma igång kan det också vara aktuellt att han får mer praktiskt stöd, till exempel boendestöd via kommunen eller stöd via LSS om han tillhör personkrets och har behov som inte kan lösas på annat sätt. Det är något kommunen kan utreda om ni ansöker.

Ett konkret tips är att be om en samordning mellan vård och kommun så att han slipper falla mellan stolarna. Ofta kallas det SIP, samordnad individuell plan. Då samlas berörda aktörer och ni kommer överens om vem som gör vad, och det blir tydligare för honom vad nästa steg är.

Om du som förälder behöver stöd i hur du ska orka och hur du kan hjälpa utan att det blir ohållbart hemma, kan du också kontakta socialtjänsten och fråga om anhörigstöd. Många kommuner har stöd specifikt för anhöriga till personer med beroende och psykisk ohälsa.

Hoppas att du genom vårt svar fått en tydligare bild av var du kan börja.

Vänligen

Soctanterna