Hej, mitt namn är Emma och jag är mamma och vårdnadshavare till två barn som är placerade enligt lvu, jag och barnens pappa är separerade sen några år tillbaka och vi har gemensam vårdnad.
Jag har ett barn till som bor hemma hos mig på heltid, detta barn har inte samma pappa som de placerade barnen.
Grunderna för lvu var brister i omsorgen. Socialtjänsten bedömde att jag inte tillgodosåg barnens rätt till hälsa och sjukvård, att mitt hem var osäkert ur hygien synpunkt.
Jag håller med om att situationen inte var optimal. Jag har haft svårigheter med rutiner och struktur, framförallt kring hushållssysslor och att hålla reda på och passa tider.
Men det har jag alltid varit till insikt med och jag sökte stöd och hjälp långt innan barnen placerades.
Barnen blev omhändertagna för lite mer än 2,5 år sen och jag har sedan dess jobbat stenhårt med mig själv för att uppnå hållbara förändringar. Och idag kan jag hantera många situationer som tidigare varit väldigt utmanande för mig.
Jag håller reda på både mina och barnens tider, jag kommer i tid och jag närvarar vid alla tillfällen när barnen ska till tandläkare, bvc, läkare, skolmöte och liknande.
Mellan januari- maj så närvarade familjebehandlare när barnen var hemma hos mig på umgänge. Men efter uppföljning konstaterades att deras närvaro inte längre var nödvändig.
Umgänget utökades från 2 dagar i månaden till 4 dagar samt med en övernattning.
När familjebehandlarna inte längre skulle närvara vid umgänget och all insyn försvann bad jag vår handläggare om att göra täta hembesök hos då jag vill visa att jag har tillräcklig förmåga att tillgodose mina barns behov.
Så de senaste 4 månaderna har socialtjänsten gjort hembesök hos mig varannan vecka. En gång i månaden har vi även gemensam uppföljning där mitt boendestöd och familjebehandlare är med.
Jag har sen en tid tillbaka hållit på ett att rensa ut och slänga en massa saker, för att få iordning och lättare kunna hålla mitt hem städat.
Jag har även ansökt och blivit beviljad städhjälp.
jag vet att det är socialtjänsten som ska bedöma när förändringarna anses tillräckliga och vad som anses bli bäst för barnen.
Men ska inte socialtjänsten kunna förklara varför en fortsatt placering utanför hemmet är bättre för barnen än en återförening?
Meningen med en placering är väl att det ska göra mer nytta än skada för barnen?
Min barn mår uppenbart väldigt dåligt av att hållas borta från mig och sin pappa. Detta yttrar sig i dålig sömn, dålig/ingen aptit, negativ inverkan på skolarbetet och ledsamhet och nedstämdhet.
Deras mående är så pass dåligt att socialtjänsten skickat remiss till bup.
Barnen har flera gånger uttryckt att dom vill komma hem, och att dom är redo att göra allt dom kan för att få flytta hem igen.
Barnen bor i ett bra familjehem, det finns inget att klara på kring det.
Men hur bra dom än är så är dom inte detsamma som mamma och pappa...
Barnens mående har försämrats sen en tid tillbaka och alla runtomkring är överens om att det beror den ständiga saknaden och längtan efter att få återvända hem.
Jag är 100% övertygad om att barnen hade kunnat flytta hem nu och att frivilliga insatser är fullt tillräckligt.
Om socialtjänsten inte håller med, behöver dom inte kunna påvisa att det finns större risker för att barnens hälsa och utveckling skadas om dom återförenas med mig än vad det gör vid en fortsatt placering?
För hur säkerställs annars att placeringen inte pågår längre än nödvändigt?!
Socialtjänsten har bekräftat mina förändringar under mer än ett år nu. Dom sa till exempel för 14 månader sen att dom måste jobba på att barnen kan återförenas med mig då jag gjort ett förändringsarbete...
Så när det är så uppenbart att barnen mår dåligt i placeringen, och riskerna hos mig är minimal. Socialtjänstens ända oro är att jag inte ska kunna hålla mitt hem städat...
Tänk så håller det inte längre fram, sa dom sist.
Men det är ett "tänk-om-argument"! Något som kanske kan hända....
Barnens dåliga mående är definitivt.
Jag vill veta var Proportionalitetsprincipen innebär och hur socialtjänsten ska väga olika alternativ mot varandra, samt hur detta ska redogöras.
För jag tycker inte att det är rättssäkert att dom bara redogör för slutgiltiga bedömning utan att motivera vilka faktiska omständigheter deras bedömning baseras på.
Jag vore oerhört tacksam om ni vill ge mig klarhet i detta.
Jag kommer fortsätta att sträva efter ett nära samarbete med socialtjänsten, men jag vill gärna få höra någon utomståendes åsikter om detta och jag förstår att ni bara kan ge generella svar då ni inte har all information om ärendet.
Men om ni utgår från det jag skrivit...
Det hade hjälpt för mig att få er input.
Tack på förhand, och tack för ett jättebra och informativt forum.
Med vänlig hälsning, Emma