Stöd och råd till 17-åring med självskadebeteende

Min systerdotter som är 17 år och bor i Hörby har självskadebeteende och mår psykiskt dåligt. Hon har vid många tillfälle skurit sig på armar och ben, tagit tabletter så det har blivit många turer till akuten och vårdcentralen. Hon har haft en kontaktuppgifter BUP och utredningar har gjorts men hon har inte fått någon diagnos. Hon har fått antidepressiva men har slutat tabletterna då hon inte tycker att dom hjälper.
Hon går i gymnasiet men hon mår ofta så dåligt att hon inte orkar gå i skolan. Föräldrarna är skilda och har ingen samsyn vad det gäller flickans dåliga mående. Pappan tycker att det funkar bra då hon är hos honom och hans nya sambo. När hon varit där har hon stängt in sig på sitt rum och skurit sig och pappan har inte märkt någonting. Mamman tycker att pappan inte engagerar sig då han frågar flickan hur hon mår och varför samt hur han skulle kunna hjälpa henne. Mamman uppger att hon tar varenda halmstrå för att hitta hjälp. Flickan har också varit på flera möte på socialtjänsten men har valt att inte gå på bokade tider varför detta inte heller har varit till hjälp.
Finns det någon organisation som har erfarenhet av ungdomar med ovan nämnda problematik som skulle kunna vara till hjälp med stöd eller råd? . Det finns mycket hjälp att tillgå i Malmö men verkar vara svårt då flickan bor växelvis hos föräldrarna i i Hörby.

Meg
2025-09-29 22:16

Hej!

Ni verkar alla ha en jobbig tid. Att som anhörig se någon nära som mår dåligt och inte riktigt får stöd i sin situation är svårt och det tar hårt på ens eget mående. Vilken tur din syster och systerdotter har som har dig som vill undersöka om det finns fler möjligheter för systerdottern att få stöd.

Precis som du skriver så är det BUP som i första hand ska utreda om det finns någon psykisk ohälsa som din systerdotter kan få hjälp med, behandling, medicin och så vidare. Du berättar att hon haft kontakt med BUP, att hon inte fått någon diagnos, men fått antidepressiva utskrivna.

Du beskriver även att socialtjänsten varit inkopplade, men att systerdottern inte kommit till mötena, vilket så klart innebär att det inte kan utvecklas något mer stöd då.

Socialtjänsten och BUP kan kanske stötta föräldrarna, både i att möta sin dotter och ge henne stöd men också få egen tid för sig själv och vad svårigheterna gör med en.

Det finns en del frivilligorganisationer som arbetar gentemot ungdomar med en psykisk ohälsa och självskadebeteende. Du kan söka på internet så får du fram lite olika, både rikstäckande och kanske mer lokala.

Det finns även nationella stödlinjer som Föräldralinjen (020-85 20 00) för rådgivning och föreningar som Mind.se och BRIS.se.

Vi hoppas att din systerdotter får hjälp i sin situation, och att ni som anhöriga till henne kan få råd och stöd att fortsatt finnas där för henne.

Vänligen

Soctanterna